Dela din erfarenhet med Eva Berlander & Svenska Imagoinstitutet
Vi välkomnar dig att dela med dig av din erfarenhet av oss på Svenska Imagoinstitutet. Använd gärna formuläret nedan för att berätta om dina upplevelser. Du kan välja att vara anonym om du föredrar det. Vi mottar regelbundet rörande och inspirerande insikter från våra kursdeltagare. Utvalda erfarenheter publiceras i vår gästbok för att inspirera och beröra andra. Vi ser fram emot att höra din berättelse!
253 inlägg.
Du är fantastisk och har hjälpt mig och så oerhört många människor ❤️ med dina tankar och professionalitet.
Hej Eva!
Min uppskattning till dig är att jag beundrar ditt envetna arbete med att föröka göra relationerna och världen bättre.
Glad påsk! ♥️🌞🌱
Jag lyssnar ofta på din fina podd och sättet du förmedlar din kunskap på landar så bra hos mig - även om jag har mycket kvar att lära 🤗 Jag har även tipsat nära och kära att lyssna på podden, gå utbildningen och träffa dig. Senast igår sa jag till en god vän som lyssnat på din podd att jag har en ”Eva”-röst över axeln. Så mycket litar jag på dig och det du förmedlar ❤️ Jag har träffat flera psykologer och har blivit så matt av hur låg nivå det varit på samtalen. Jag har bara mått sämre efter samtalen. Så har det aldrig varit efter samtal med dig.
Det här är ju väldigt bra. Man pratar ofta om bagage och ryggsäckar men glömmer att stanna upp och analysera. Att lägga mer tid på det här avsnittet kommer nog att bli min grej framöver. Dels för att i första hand försöka sortera upp hur jag själv kanske är och därmed förstå hur man kanske uppfattas hos andra. Här finns nog en del saker man kan fila på. Extremt viktigt i ett parförhållande förstås där det här nog är den stora nyckeln till att jobba fram ett mer harmoniskt förhållande.
Fin kurs. Låt oss förändra världen tillsammans, mot en bättre värld. Ett möte i taget. Inte lätt, men det går. 🙏🌸
Tack för detta moment. Jag känner mig privilegierad som inser att mycket i denna utbildning inte är nytt för mig rent kunskapsmässigt. Jag slås i varje avsnitt av hur levande och relevant dessa perspektiv blir när man riktar uppmärksamheten mot dem igen. Det är som att samma karta kan studeras många gånger men varje gång ser man något nytt.
Så tack Eva!
För mig landar allt detta i något ganska enkelt men samtidigt djupt. Att relationer inte bara är något vi tänker kring; de är något våra nervsystem gör tillsammans.
Det här med att “gå över bron” till varandra är egentligen mycket större än en relationsövning. För mig blir det nästan som ett grundläggande säkerhetsprotokoll för mänskliga möten. Jag känner igen det från mina tidighare yrkeserfarenheter där allt avgjordes i det mänskliga mötet och att sätta en djup trygghet på plats tidigt var helt avgörande. När människor börjar i uppskattning och genuin respekt händer något fysiologiskt, inte bara emotionellt. Nervsystemet lugnar sig. Försvar sjunker. Perspektivet breddas. Och först då går det egentligen att prata om det svåra på riktigt.Det slår mig hur ofta vi i arbetsliv, ledarskap och till och med i säkerhetsarbete gör tvärtom. Vi går direkt på problemet, direkt på riskerna, direkt på det som inte fungerar. Vi försöker lösa innan vi har skapat trygg mark att stå på tillsammans. Bron är inte en romantisk gest. Den är en förutsättning för fungerande kommunikation. Jag tar med mig att det finns andra som verkat fram detta som metodik och med sina egna ord skapat modeller kring detta; bron är en sådan och du. Inspirerande. Så jag tar med detta som ytterligare ett fint, inte bara verktyg, utan också en gemenskap om att andra tänkt i samma banor. Så det följer med både in i nära relationer och in i mitt arbete med ledningsgrupper, konfliktsituationer och förändringsprocesser. För i slutänden gäller samma princip överallt. Människor samarbetar inte när de känner sig bedömda. Människor samarbetar när de känner sig sedda. Tack Eva för att du sätter ord och struktur på något som egentligen är fundamentalt mänskligt men som vi så ofta glömmer i praktiken.
Hej Eva!
Jag vill tacka dig för all hjälp jag har fått och för den fantastiska utbildningen du tagit fram ❤️
Det som stannade kvar hos mig förutom beröringen av det du delade Eva om dig själv, var inte orden utan insikten om var jag lägger min uppmärksamhet. Hur lätt det är att kalla kamp för ansvar, och kontroll för omtanke. När fokus flyttas från det jag inte kan förändra till det enda jag faktiskt rår över (mig själv) uppstår först obehag, nästan som abstinens. Men där börjar också något annat, nämligen valfrihet. Att välja vem jag vill vara, istället för att formas av rädsla, försvar eller andras beteenden. Det är enkelt i teorin. Djupt utmanande i praktiken och just därför så avgörande.
Det var lite svårt att först komma på någon exit, men så fort Eva sa i filmen att en exit kan vara att bli alldeles för upptagen av sin partner, medberoende, så var det givet att det nog varit och är min största exit…jag är en analyserande och tänkande person, till och med övertänkande, och har nog först märkt av att något skavt mellan oss men inte tagit upp det (alltså varit tyst) och sedan tänkt bort det eller låtsas om att det inte finns, att jag inbillat mig. Kan tystnaden också vara en exit? Samtidigt har jag ju också registrerat mer och mer saker som jag tyckt min man gjort eller sagt fel, fokuserat på det negativa och sen skenar tankarna, funderingarna, föreställningarna och antagandena tills tystnaden och/eller alla mina tankar blivit nästan outhärdliga och jag har, som vanligt, varit den som tagit upp det till ytan, lugnt de flesta gånger tror jag men säkert som en hagelstorm andra gånger…haha….nu känns det som jag är både sköldpadda, hagelstorm och bläckfisk, 3-i-1! Har inte tänkt på exits på detta sätt tidigare så ska bli intressant att se om jag upptäcker några fler framöver 😉
Jag ger mig själv en varm och vänlig klapp på kinden och tänker att det inte alltid är lätt att vara människa och att jag är så glad över den här kursen!
Det här känns så viktigt att försöka förstå om och om igen!!
Jag skulle nog säga att jag är både hagelstorm och sköldpadda samtidigt.
Eller... inte exakt samtidigt, men under en konfliktsituation med min partner.
Jag tycker ofta att jag haglar, går på för att jag vill få kontakt sim sagt och bli sedd. Inte för att jag gillar bråk men för att jag inte står ut med tystnaden och känslan av övergivenhet.
Men inom mig så är jag ju egentligen ledsen och förtvivlad. Och OM jag inte får kontakt då när jag haglar (vilket jag ofta inte får för det är ju för jobbigt att bemöta och trots att jag är så ledsen och förtvivlad egentligen ser det ju ut som att jag är rasande arg). Då vänder det något inom mig från en känsla av öppen förtvivlan till att jag stänger mig. Vilket jag inte heller står ut med så då händer det att jag haglar ännu mer för att försöka hålla mig öppen och inte stänga in mig känslomässigt. Puh!
Det är retfullt hur gärna man vill gå över bron och berätta vad den andra personen borde göra, borde känna och borde säga för att allt ska bli bra.
Hej, så mycket fint jag lär mig! 😀
Jag känner att samtalet hjälper mig att se saker om mig själv som jag inte sett innan. Lite att hon öppnar en dörr som jag inte visste fanns så jag kan kika in i min egen värld.
Hej Eva. Varje del, varje kapitel sätter ord på då mycket ”sanning” jag bär med mig. Ofta har jag inte vågat eller kunnat stå upp för denna ”sanning”, för jag har inte förstått att var det kommer ifrån. Och då har jag ändå varit en trygg, utåtriktad och en person som av många anses vara den som alltid säger vad jag tycker, älskar dialoger, ”tar plats” och är van att leda andra. Tar in mycket av det du förmedlar i min parrelation, men lika mycket som ledare. Tänk så mycket som kan vara till nytta om en företagskultur anammar all denna kunskap.
"Eva, kan du inte starta en "dating sida" så vi som är singlar kan mötas? Det vore härligt att träffa en mogen man som har denna kunskap." ❣️
Absolut känner jag igen mig. Sorgligt m komiskt att se sig, ståendes utanför. Det är en resa som jag ser framemot att göra. Tror jag brottas m självkritik, peka utåt och klappa mjukt på kinden.
Känner igen mig i mycket av det ni andra skriver. Likväl försvinner inte sorgen, längtan och ensamheten. Dock känns kroppen bättre när det regleras genom att hantera det annorlunda… 😊
Så bra, intressant och givande, att jag lyssna flera ggr samt länkarna!