Konsten att sätta ett hjärta runt sig själv
En ny berättelse
Ständigt formulerar vi berättelser för oss själva. Positiva och negativa historier om vem vi är, vad vi är och hur vi är. Likt ett manus fyllt av ord, känslor och förnimmelser blir innehållet med tiden vår sanning.
En del av informationen kommer från andra. Det kan vara sättet som våra föräldrar, mor- eller farföräldrar, lärare, vänner eller kanske pojk- och flickvänner behandlat oss på. Beteenden som på olika sätt format vår egen syn på oss själva och den vi tror att vi är. Intressant nog formar även DERAS SYN PÅ SIG SJÄLVA oss, då vi kan känna vad andra känner.
Andra gånger är det kollektiva ”sanningar” som styr vår känsla av vem vi är. Det kan handla om sättet som vi i samhället ser på kvinnor, män, tonåringar, ålderdom, homosexualitet, sex, hälsa, ledarskap, tid, lycka, rynkor, träning, kärlek, konflikter, framgång, ja du fattar… Ständigt duschas vi av information gällande rätt, fel, konstig, normal, dum, vacker, begåvad, rolig, eller framgångsrik för den delen,
Än mer komplext blir detta när vi förstår att vår självbild inte bara handlar om hur andra har behandlat oss, utan framförallt om hur vi själva har tolkat, uppfattat och internaliserat de signaler som kommit ifrån andra. Så intressant.
Under min skolgång fick jag höra att jag var lat, oengagerad, besvärlig och dum. Ett hopplöst fall som inte klarade av det mina klasskamrater fixade så galant. På resan skämdes jag och försökte desperat passa in genom att anpassa mig, läsa av andras behov och med tiden charma mina lärare för att få betyg. När det inte fungerade tog jag snabbt till strategin; jobbig och aggressiv tonåring. Fördelen var att jag lärde mig att ständigt hitta nya vägar och att bli socialt kompetent (allt vi fokuserar på växer). Nackdelen var att jag under ytan såg mig själv som värdelös, hopplös och kass.
Ja, på den tiden kunde ingen stava till ordet dyslexi❣️
Ett medvetet val
Med hjälp av målmedvetenhet, smarta val, bra terapeuter och kärleksfulla relationer, vet jag numera att jag är full av värde. En NY berättelse som förändrat allt.
Genom att hjärnan är plastisk (förmåga att utvecklas och anpassas) och ett mycket socialt organ som ständigt utvecklas och byggs av interpersonell erfarenhet, är utveckling alltid möjlig. Så spännande!
Särskild fokus är våra sociala hjärnstrukturer, så som vårt behov av att knyta an (anknytning), emotionell reglering (affektreglering), intoning (attunement) och närvaro. Att vi genom kontakt med andra ständigt formar våra hjärnor och därmed våra relationer och vårt välbefinnande. Våra vanor och dagliga beteende skapar olika ”motorvägar” i hjärnan som gör att varje gång som vi står inför ett val, oftast upprepar det vi alltid har gjort. Därför kräver förändring att nya banor skapas i hjärnan, vilket vi vet är lättare sagt än gjort.
Förenklat kan vi säga att förändring skapar vi genom styrd uppmärksamhet (igen, allt vi fokuserar på växer). Som du säkert vet, gäller tyvärr detta både positiva och negativa saker. Ju mer vi förstår om hur vår hjärna fungerar, speciellt kopplat till vårt medvetande och våra relationer, desto lättare kan vi med tiden, välja vägar som leder oss dit vi vill. Mest kraftfullt påverkar nya relationella upplevelser oss då hjärnans sociala natur gör att vi söker vägar för kontakt hela tiden.
Det bästa med allt detta är att vi alltid kan förändras. 😃
Det sämsta med det är att vi anpassar oss likaväl efter ohälsosamma omständigheter. Detta gäller både på individnivå som i större socialt sammanhang.
En viktig del i processen att välja nya historier, är att vi ser (och hör) de gamla ”sanningarna” som vi ständigt berättar för oss själva. Det positiva ska vi förstärka och förstora. Det negativa ska vi begripa (validera) för att sen ”skriva” om.
Vilka meningar upprepar du ständigt för dig själv?
Vilka känslor och beteenden genererar dessa berättelser i dig? Kanske hör du dig själv säga;
- jag är inte kompetent nog…
- jag räcker aldrig till…
- jag hinner inte…
- jag är ful…
- jag är vacker…
- jag kan…
- jag kommer aldrig klara av detta…
- jag är helt enkelt inte värd att älskas…
- jag kommer alltid att vara ensam…
- jag hör inte till gruppen…
- jag blir aldrig hörd…
- jag kan lita på att andra alltid finns där för mig..
- jag är verkligen en bra ledare…
- jag kan lugna mig själv oavsett hur andra är…
- jag är en orolig själ…
- jag är ett hopplöst fall…
- det är så lätt för mig att vara tydlig….
- när jag är tydlig förstår andra mina behov…
- det är lätt för mig att uttrycka mina känslor…
- ingen kan göra mig nöjd…
- jag har tillit – allting kommer att bli bra….
Vilka ”sanningar” lever ni efter på jobbet?
Att se sig själv (och varandra) lite utifrån och med värme (i de bästa av världar) kunna smeka sig själv (och andra) på kinden, är nyckeln till förändring, mental hälsa och ett reglerat nervsystem. En mycket ansvarsfull och spännande resa – både i våra privata liv och på våra arbetsplatser.
Låt oss helt enkelt, lära oss att sätta ett hjärta runt oss själva och varandra!
Eva Berlander