Går det att komma över en otrohet?

”Du är modigare än du vet,
starkare än du tror
och klokare än du förstått.”

Otrohet är vanligt, undersökningar visar att cirka var fjärde person har varit otrogen mot sin partner. I vissa fall är det betydligt fler som varit otrogna – allt beror på hur vi räknar.

Några upplever att otrohet handlar om sexuella möten, medans andra känner att vi är otrogna när vi delar intima berättelser med någon annan. Ytterligare andra känner att otrohet kombinerat med en förälskelse är det största och värsta hotet.

Är man otrogen när man flörtar med någon på jobbet?

Är det otrohet att fantisera om någon annan?

Är man otrogen när man har sex med någon av samma kön som en själv (om man lever i ett heteroförhållande)?

Är man otrogen när man chattar med någon annan på nätet?

Är det ok att vara otrogen om man känner att man ändå är på väg att separera eller skilja sig?

Frågorna är många. Svaren likaså.

Det vi kan vara överens om, är att otrohet sällan är en enkel sak, tilliten raseras och sveket drabbar på ett djupt känslomässigt och existentiellt plan.

Oavsett orsak uppstår inte sällan komplicerade känslor av skuld, övergivenhet och kränkning. I bästa fall kan otroheten vara en väckarklocka som leder till att man tillsammans vill förstå de bakomliggande orsakerna och kanske komma vidare till en starkare, mer ärlig och kärleksfull relation. Men ibland är sveket för stort och valet blir skilsmässa eller separation.

Oavsett vilken väg man väljer kan det finnas flera goda skäl att söka hjälp för att förstå och försonas med det som har hänt, inte minst om det finns barn inblandade.

Många par som besökt min klinik har haft otrohet som ett av de värsta hindren för att de ska må bra tillsammans och komma vidare, eller om de ska separera och kanske enbart vara goda föräldrar tillsammans.

Smärtan ligger helt enkelt i vägen för god kontakt.

Verkligheten är att otrohet (oavsett form) gör ONT. Det gör ont att känna sig sviken, lurad, bortvald och ljugen för. Det gör ont att ta in verkligheten av att det som skett verkligen har ägt rum. Det gör ont att inte veta om smärtan någonsin kommer att läka och det gör oroligt-ont att inte veta om det kommer att hända igen.

Det gör ofta även ont för den som varit otrogen. Upplevelsen av skam, rädsla och kanske ånger upptar personen och det kan vara svårt att förklara sina handlingar för den som blivit utsatt.

Problemet är att när vi ska prata om svåra saker, som otrohet, så fastnar vi ofta i försvar, skuld, anklagelser, rädslor och kritik.

Här hjälper sällan ett förlåt från den som varit otrogen. Personen som blivit lämnad och sårad vill ha en förklaring och gärna en upplevelse av att partnern VERKLIGEN förstår hur fruktansvärt ONT det gjort. Orden blir bara tomma ord, utan medkännande innebörd.

Ofta väljer personen som varit otrogen att upphöra all kontakt med den tredje personen. (Kan vara svårt om det hänt på jobbet.) Allt för att försöka rädda sitt äktenskap. Nu är det den personen som blivit lämnad som inte kan släppa tanken på älskarinnan eller älskaren, och den tredje personen är på sätt och vis fortfarande väldigt närvarande i relationen.

Alla dessa reaktioner är både begripliga och mänskliga. Tyvärr leder de sällan till läkning och välbefinnande.

Kommunikation    

Jag är övertygad om att vi alla behöver lära oss att prata om det som ibland kan kännas omöjligt att prata om. Men för att det ska vara möjligt behöver vi hålla isär vad som är ett jag och vad som är ett du. Vi behöver även lyfta blicken och titta på detta svåra från ett lite annat håll.

Par som kommer hit lär sig att bygga en bro. En trygg bro som hjälper dem att verkligen lyssna på varandra.

Forskningsbaserad kunskap är dock nödvändig. Därför tar alla par som vill ha min hjälp på sin resa, distansutbildningen: Att leva istället för att överleva, interpersonell neurobiologi, den stora bilden eller så går de på en live workshop där kommunikation är den röda tråden. Effekten är slående.

Det är viktigt att förstå att när vi fastnat i vår egen smärta är det oerhört svårt att lyssna på någon annan. Vi hamnar i överlevnad och att ta in någon annans perspektiv, tankar och känslor blir näst intill omöjligt.

Därför är det viktigt att ”sätta ett hjärta runt” oss själva och varandra när vi upplever stark emotionell (eller fysisk) smärta. Vi behöver även sakta farten och förstå att tids nog ska vi prata om det svåra, men att det gäller att göra det på ”rätt” sätt.

Först måste vi lära oss att lugna och reglera vårt ibland galopperande nervsystem, sen kan vi bygga en bro där vilket ämne som hest får komma upp på bordet – även otrohet.

Nu med oftast ett väldigt fint resultat.

Eva Berlander