Ensam är inte stark

We are all in this together 

Sucken landar tungt i rummet. Hans tårfyllda ögon säger mer än tusen ord och terapeuten förstår att meningarna som han i stunden av nu, berättar inne i sig själv, är både skrämmande, självkritiska och fyllda av smärta.

För att minska avståndet mellan deras grå fåtöljer lutar Eva sin kropp framåt. Med en mjuk röst säger hon; Du är verkligen förtvivlad och ledsen.

Hans nerböjda huvud nickar nästan obemärkt. Armarna vilar uppgivet i hans knä och de blöta tårarna gör den ljusblå skjortan mörkblå.

Eva fortsätter; Jag ser på dig att du har det väldigt tungt. Gissar att du just nu känner dig både uppgiven, maktlös, förvirrad och kanske förtvivlat ensam. Kan det stämma?

För ett kort ögonblick möter han terapeutens ögon och viskar, nu med en nyans av nyfunnen ilska; Precis, jag känner mig så jävla förvirrad, maktlös och ensam.

Eva nickar. Hon förstår. För mindre än en vecka sedan har denna fina man fått veta att hans hustru sedan 19 år tillbaka träffat en annan man och därför vill lämna deras hem och äktenskap. Ett beslut som på ett ögonblick har förändrat allt.

Hon fortsätter; Jag tror att jag förstår hur du känner dig. Det här kom som en fullständig chock då du trodde att allt var bra emellan er båda. Är det så?

Baksidan av hans högra hand sveper över det tårfyllda ansiktet och blicken som tidigare fladdrat oroligt i rummet, söker sig nu till terapeutens varma ögon. Med en stark röst säger han ivrigt; Ja, jag fattar ingenting! Det klart att vi har haft våra problem som alla par har, men att hon så här jävla enkelt skulle kunna lämna allt som vi har byggt upp, det trodde jag aldrig!

Han lyfter huvudet och sträcker lite på ryggen. Sorgen har på en nanosekund övergått till nyfunnen ilska och med starka gester visar han terapeuten hur orättvist allting känns.

Hon lyssnar och speglar. Hon låter honom pendla mellan regnbågens alla känslor och hon tål det som sägs och känns i rummet.

Varje gång som han byter känsloyttring hjälper hon honom att sätta ord på hans inre känslor genom att belysa hans kroppsspråk och berättelser. Deras gemensamma förståelse och närvaro lugnar inte bara honom utan även terapeuten själv som kan känna igen förnimmelsen av att bli lämnad och övergiven.

Hon vet att han inte behöver lösningar eller logiska förklaringar. Hon vet att han inte behöver bli fixad eller analyserad snarare behöver han att någon är där för honom genom att symboliskt hålla honom i handen, när han känner det som känns.

Med tiden kommer terapin leda till att hans värld blir både begriplig, trygg och fylld av styrka och återfunnen glädje.