Din spegelbild i mig
Kan du se ditt eget ansikte? Svaret är naturligtvis nej, vilket är anledningen till att vi behöver riktiga speglar, som den jag tittade på i morse och som bestämt förmedlade; Eva, du behöver borsta ditt hår!
Speglade blir vi även i all form av kommunikation. En livsviktig dialog då vi i mötet med andra inte bara finns till, utan även lär känna oss själva. Det är helt enkelt i våra relationer som vi blir synliga, hörda och begripna. På livets resa lär vi oss mer om våra mönster, våra svagheter och våra styrkor – en fördel i sig. Nackdelen är att vi mer än ofta får bära andras projektioner och känslor.
Det du tänker, känner och säger om mig, handlar det om mig eller kanske säger det mer om dig själv? Om jag tar det du säger personligt, hur blir då min reaktion?
Handlar den reaktionen mer om mig än om dig? Och hur blir nu din reaktion, på det jag just uttryckt som min sanning?
Om du (eller jag) väljer att uppskatta mig (dig), kan det bli en härlig spinoff som ofta leder oss mot avslappnad glädje och lusten av att vilja komma varandra nära. Eller om du (jag) väljer att kritisera mig (dig), vilket ofta leder oss mot gräl, sorg och behovet av att vilja hålla en tydlig distans. Ja, när vi blandar ihop oss kan det bli både förvirrande, rörigt men också intressant och spännande. Detta beroende på vad vi gör med informationen.
Jag tror att en av de viktigaste kunskaperna, är att välja att med hjärtat förstå det neurobiologiska begreppet av ett JAG och ett DU. Hur vi å ena sidan, ständigt är beroende och neurobiologiskt länkade med varandra, och hur vi å andra sidan, är två självständiga DNA uppsättningar som har olika bakgrund, olika minnen, känslor, tankar och reaktioner.
När vi förstår den stora bilden av våra relationer kan vi lättare hålla isär det som är ett DU från det som är ett JAG och samtidigt mötas via en bro byggd av kontakt. En nyfiken och berörande resa som hjälper oss att stärka oss själva och varandra, inifrån och ut.
Bra relationer kommer av att du och jag vet vilka vi är. På resan lär vi oss att veta var vi börjar och var den andre tar vid. En spännande resa som alltid börjar med ett eget ansvar – för sig själv.
Eva Berlander