Kursen gav oss både verktyg och många ”a-ha”-upplevelser.

I oktober tog jag och min sambo chansen att medverka på en av Svenska Imagoinstitutets helgworkshops i kärleksfulla relationer.

Det var ett beslut som höjde en del ögonbryn eftersom vår relation var förhållandevis ny jämfört med de övriga paren och jämfört med den allmänna uppfattningen om när man ”måste” gå på en sådan kurs. Vi valde dock att inte se det på det viset. Att istället för att söka hjälp när det börjar gå utför (oftast i ganska rask takt) skaffa oss ett verktyg och en förståelse i förväg, och kanske på så vis slippa den där katastrofturen i utförsbacken.

För att det kan gå utför det tror jag att de flesta är beredda att hålla med om, även om man sällan gärna vill erkänna att det sker i sin egen relation. Jag själv vet det absolut, då jag inte bara är i en ny relation, utan även för mindre än två år sedan gick igenom en skilsmässa. Så jag sa till både mig själv och min sambo att jag inte vill gå igenom ett brutet hjärta igen och jag vet hur man kan såra varandra, även i relationer där det inte alls är vad man vill göra, men ändå så gör man det. Att gå kursen med institutet ser jag lite som att skaffa ett hemlarm. Det är inte garanterat att man slipper inbrott, men riskerna blir mindre och dessutom så får man lite lägre kostnad på hemförsäkringen.

Kursen började fredag eftermiddag och var förlagd till Hönö. Man rekommenderades att sova över och åt alla måltider på plats, något som var klokt och som verkligen la grunden till att kunna fokusera på oss och inte lägga tid på biltrafik eller vardagssysslorna hemma.
Som jag skrev redan i början så var vi paret med den yngsta relationen och även generellt var vi yngst åldersmässigt. Men det var ingenting som vi egentligen kände mycket av, även om kursen var intensiv och personlig så var alla deltagarna så djupt fokuserade på sig själva att ingen riktigt har tid eller lust i att intressera sig i vad de andra kan tänkas ha för skelett i garderoben. Det skapades snabbt en trygg och varm stämning i gruppen, trots att vi var många i olika ålder, yrke och personlighet. Detta ska absolut kursledarna ha stor cred för, utan Evas och senare även Svens varma och personliga engagemang hade det kunnat bli en helt annan kurs.

Innehållet så. Jag har under de senaste två-tre åren jobbat mycket med min personliga utveckling och en stor del av mitt arbete med mig själv har fokuserat runt de teorier som är ledande för Imago-terapin. Men även om mycket som sas inte var nytt för mig så gav helgen och inte minste det faktum att jag satt där med mannen i mitt liv, en helt ny vinkel på teorierna. Intensiteten i dagarna gav mig möjlighet att lägga all fokus på vem jag är nu, här idag, och den relationen jag har just precis nu. Att dessutom ha en varm, trygg och ledande kursledare som guidar en gör mycket.

Min sambo, som säkert många andra män på kursen, kände sig till en början ”ditdragen” men även han kunde snart släppa både garden och erkänna att det sas mycket som faktiskt kanske stämmer. Även om du kanske inte tjoar över det faktum att åka på kurs i din egen relation och även om du därtill tycker att relationen är lycklig så finns det alltid saker inom dig som du kan må bättre över. Man behöver inte må dåligt i sin relation eller i sin person. Man kan alltid må bättre.

Kursen gav oss både verktyg och inte minst många både små och stora ”a-ha”-upplevelser. Både i hur vi är och vill vara mot varandra, men även i hur vi är mot andra människor, och hur vi kan förbättra alla relationer som är viktiga för oss. Som förälder tog jag med mig många viktiga budskap hem och det var därtill även de punkter som jag tyckte var allra jobbigast att gå igenom – även om de absolut var viktiga, kanske de allra viktigaste. Idag tänker jag ofta på hur jag kan stärka mina barn och vad som är viktigt för att ge dem en trygg och stabil grund i sitt liv. Jag har med hjälp av kursen, min fina sambo och inte minst med hjälp av min egen vilja, kommit långt i att respektera och älska mig själv, min man, mina barn, mina föräldrar och ja, kanske även min exmake.

Och när man kan acceptera vem man är här och nu, och vem du och han och hon och hen där borta är, här och nu, då mår man så mycket bättre. Det blir en positiv synergieffekt som fortsätter att flöda runt, runt. Det är inte magi och det är ingen quickfix. Men det är ett litet steg och en liten hjälp på vägen för dig som vill må lite bättre i här:et och nu:et.

Karin