Jag duger, och vill leva mitt liv fullt ut!
Söndag förmiddag. Ligger skönt hemma i soffan. Näsan är rödsnuten, hostan bubblar i bröstkorgen och hela kroppen är fylld av förkylning. I mina försök till återhämtning, varvar jag TV- program med varmt te, chilichoklad, nässpray och halstabletter.
Plötsligt nås och berörs jag av Peter Jöbacks underbara röst där han på OX Gaygalan 2014 sjunger sången: “Annars vore jag inte jag..”. En text om att verkligen duga och få leva sitt liv som man vill, utan att ljuga. Att få älska den man vill och stå upp för den man är. En text som förstås passar in på oss alla (oavsett sexuell läggning). Mitt hjärta öppnas på vid gavel, och huvudet känns för ett ögonblick inte lika tungt. Blir starkt berörd och väldigt stolt över både Peter J och alla vi, som verkligen vill och försöker, stå upp för oss själva – och leva livet – just fullt ut.
Blir även rörd över Sverige i stort, då vi på så många sätt i det här landet, faktiskt säger JA till olikhet, och som av respekt vågar träna på det. Jämför bl.a. med Ryssland eller Uganda gällande synen på HBT eller på USA och rätten till att själv få bestämma över sin egen kropp, gällande valet av fri abort.
Mina tankar hoppar till reklamfilmen Made by Sweden där en ”ursvensk” bil som Volvo, kopplas ihop med ”Zlatan den store” och hans stolthet av att vara just svensk – för det är han. Jag ler lite stolt, när jag tänker på hur han, den kraftfulle Ibra, så härligt och ibland provocerande utmanar den Skandinaviska Jantelagen, genom att vilja vara störst, bäst, och vackrast!
Naturligtvis har lilla Sverige, långt kvar att gå, om vi verkligen vill leva upp till sanningen av att vi alla duger som vi är. Men som en glad optimist är jag övertygad om att vi kan lära oss att leva utifrån våra värderingar. Värderingar som leder till kärleksfulla relationer, mental hälsa och världsfred.
Så låt oss för ett ögonblick, leka med tanken att vi redan är där. Jag gissar att vi då med lätthet hör oss själva och varandra, hoppa högt av entusiasm, när någon tycker olika och bubblande säger orden: Berätta mer… Med ett öppet kroppsspråk, stor nyfikenhet och mjukt intresse, tar vi in, ser och förstår hur det är att vara en annan person.
Ett DU istället för ett JAG. Speciellt i svåra samtal, där olikhet ibland gör ont men där vi ändå väljer att i respekt lyssna, ta in och i själva mötet av kontakt, välja att förstå oss själva och den andra. Här ser vi med empati, på olikhet och konflikter. Vi är tacksamma för just gåvan som ibland ligger bakom svårigheterna, och som ofta leder till nytt.
Här prioriterar vi magiska möten istället för prylar. Dessa positiva beteenden speglas, och bollas fram och tillbaka mellan oss som i en härlig tennismatch. Vi ser det mellan par, vänner, politiker, föräldrar och barn, lärare och elever och självklart även mellan länder i stort. Speciellt ser vi det inom oss själva, där vi med lätthet sätter ett hjärta runt våra olika sidor. Mjukt lugnar och reglerar vi, våra ibland galopperande och rädda nervsystem.
Här är han, hon och även hen ok, utan fördömanden åt något håll. I denna tid är vi alla värdefulla oavsett kön, sexuell läggning, hudfärg eller bakgrund. Vi får lov att vara lika och ibland olika. Det betyder att det är ok att vara man och därmed ibland olik en kvinna (eller en annan man). Eller att vara en kvinna och därmed ibland olik en man (eller en annan kvinna).
I detta samhälle, saktar vi farten, ärar och bugar för närvaro, gemenskap, relationer, acceptans, lek och kontakt.
Vi gör det för vi vet, att det är just dessa viktiga ingredienser, som gör livet fullt levande! Det är naturligt lätt att skratta, vara generös, ansvarsfull, hjälpsam och närvarande. Vi både tål och är medvetna om, att lidande, åldrande (och därmed även rynkor) och död är en del av livet. Min gissning är att vi konsumerar betydligt mindre och att vi avslöjat, att pengar inte gör oss lyckliga. Därmed tar vi väl hand om vår natur och vår miljö.
Ja, här vet vi helt enkelt, att vi duger, och därför är det lätt att leva livet fullt ut – även när ”förkylningsnäsan” är röd som en självlysande tomat.
Eva Berlander