Ibland gör livet lite för ont…

Vi ligger som en hög på golvet. Hon är utsträckt på en grå fårfäll av mjukaste ull. Antibiotikan som vi hoppades skulle hjälpa henne att få stanna ytterligare något år har ingen effekt. Vi smeker, som så många gånger tidigare, hennes kolsvarta mjuka, yviga päls. Maktlösa, förtvivlade men oerhört tacksamma tårar rullar nerför våra kinder. Stundtals viftar hon försiktigt på svansen. Med mjuk, varm och tillitsfull blick möter hon allas våra ögon.
Det är sådan hon är – var – vår Kiwa. Snäll, omtänksam och alltid så tröstande vänlig.

Hon andas. Hon andas tungt och djupt.. Vi vet att hon vet att nu ska hon snart lämna detta jordeliv och alla dem som älskar henne så oerhört mycket.
Vi vet att hon kommer att ta väl hand om vår älskade Yngve (farfar, pappa och svärfar) som också i denna stund befinner sig i livets slutskede.
Ibland gör livet lite för ont…

Eva Berlander

P.S. Nyckeln till att leva är att följa vågen av livets alla händelser och känslor. Följa, möta och att lugna nervsystemet. Här kommer en underbar liten film om hur livet ibland kan kännas lättare när obegripliga saker sker.