Dela din erfarenhet med Eva Berlander & Svenska Imagoinstitutet
Vi välkomnar dig att dela med dig av din erfarenhet av oss på Svenska Imagoinstitutet. Använd gärna formuläret nedan för att berätta om dina upplevelser. Du kan välja att vara anonym om du föredrar det. Vi mottar regelbundet rörande och inspirerande insikter från våra kursdeltagare. Utvalda erfarenheter publiceras i vår gästbok för att inspirera och beröra andra. Vi ser fram emot att höra din berättelse!
253 inlägg.
Mycket händer i mig just nu. Kursen väcker - att forska i mina känslor av utanförskap har dragit igång mycket; många känslor, tankar och insikter om barndom, uppväxt och familj. Kanske inte så nytt men på ett nytt sätt. Sedd, hörd, bekräftad - ord som återkommer. Att titta och lyssna på dem jag har kära och att bekräfta att jag ser och hör dem. Och mig själv! Viktiga verktyg. Så spännande, kul och utmanande detta är!!! 😃
Gåshud, tårar, hjärtevärme och glädje. I en salig blandning! Känner igen hur jag själv kan gå igång men ser också till min glädje att det oftast är mycket kort stund innan jag gör tankevändningen i mitt eget huvud - "det måste ju finnas en orsak...". När det gäller andra... Liiite svårare när det gäller mig själv men empatin växer dag för dag - även för mig 🙂
Jag uppskattar dig som skapat denna utbildning! Jag uppskattar dig för ditt vattenfall av ord! Jag uppskattar dig för din glädje, den inspiration du ger och för alla "så spännande - så intressant"! Åsså uppskattar jag mig som tar mig själv på allvar och gör detta med både glädje och entusiasm! HEAL
Härlig feedback från en generös och målmedveten man
”Att lära mig själv och försöka utveckla mig till den bästa versionen av mig själv har varit en lång väg jag ständigt vandrat och kommer fortsätta vandra. Man kan lära sig av erfarenheter, men man kan också lära sig av forskning. Eller av de som lärt sig av forskning. Av professionella som kan använda sin kunskap på ett lättfattligt och ahaupplevelselevande sätt. Som varvar teori och praktik. En sådan person är Eva Berlander på Svenska Imagoinstitutet. Första gången var jag där i hopp om att rädda mitt äktenskap, men gick därifrån i vetskap om att skiljas var rätt för mig. Senast jag var där var det för att min underbara partner skulle lära sig mer om sig själv och vi om varandra, samt för henne att få förstå samtalstekniken ”att gå över bron”, samt som repetition för mig. Kunskap är ju en färskvara om den inte underhålls. Jag har lärt mig så mycket under de gångerna jag varit där, men framförallt har kunskapen gjort mig till en bättre människa. Det är inte alltid lätt att göra en sak när ursprungliga program skriker åt en att reagera på ett annat sätt, men det går. Och det blir lättare gång för gång. Och varje gång man lyckas så får ens partner tilliten till att man kan komma framåt och den känner sig hörd så att tillit och närhet kan utvecklas än närmare. Av alla livserfarenheter och kurser rankar jag Evas som de viktigaste för mig. Och ser jag på andra som närvarat på hennes workshops verkar den vara det den genomgripa upplevelsen. Tack Eva för alla insikter och kunskapen!”
cederlundini
Tack! Har tänkt att vara dyslektiker mest handlar om skriva och läsa men här förklarar du även att talet kan vara lite osammanhängande, intressant. Jag är dyslektiker, fångar lätt de jag pratar med och känner mig bra och stark i det men kan ibland känna mig slarvig och oakademisk vilket kan ge mig dålig självkänsla…. Bra med insikten du ger mig ska försöka hantera mitt sätt som en tillgång😉
Fick med mig från denna modul att vara i kontakt före problem lösning. Det är verkligen något att tänka på.
Känns som att bara de bitarna skulle kunna förändra allt!
Av alla livserfarenheter och kurser rankar jag Evas som de viktigaste för mig. Och ser jag på andra som närvarat på hennes workshops verkar den känslan vara den mest genomgripande upplevelsen. Tack Eva för alla insikter och kunskapen!”
Detta avsnitt berör mitt hjärta! Mitt instängda hjärta!
Varför är det så viktigt att framföra sin åsikt vid en konflikt? Är det så att jag så gärna vill bli hörd och begripen? Att vi alla vill bli det? Förstår! Detta jobb är verkligen utvecklande! Jag mår bättre nu när jag anammar och integrerar dessa kommunikationsverktyg. Förstår också att mitt behov av att bli sedd och hörd har funnits länge. Konstigt nog känner jag mig mer sedd och hörd när jag ser och hör andra! Tidigare var jag så irriterad över att det alltid var jag som skulle anpassa mig till andra. Är nog det fortfarande! Min starka reaktion när andra dikterat villkoren är nu förståeligt för mig. Jag har då svårt att reglera mitt nervsystem, men det blir bättre och bättre! Tack!
Tack för en jävligt bra podd!
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter Eva. Du har rätt i att det gör det lättare för mig att öppna upp min mottagare sida. Du är ju en förebild, genom att leva som du lär, och jag känner att det finns en människa på andra sidan skärmen. 😃
Jag behöver verkligen lyfta blicken och öppna mig för nya möjligheter. Jag har fastnat i döma mig själv hårt perspektivet. Otroligt trist, obehagligt och pinsamt. Jag vill hitta en väg till inre vänskap med mig själv. Tänker att sen kommer allt bli lätt 🙂
Känner verkligen igen mig i detta. Så frustrerande när man fattar i teorin men saknar förmågan att få till det i praktiken.
Bra övning när jag bara låter pennan arbeta! De mönster jag fått med mig från min uppväxt har jag fortsatt att anamma i mitt vuxna liv. Jag har nu börjat förändra detta mönster och jag är så tacksam att jag både ser, känner och kan! Med värme och kärlek till mina föräldrar och nu även till det lilla barnet som en gång var jag, släpper jag på muren/barriären/skyddet.
Tack återigen för din respons! Att bli sedd och bekräftad ger mig en varm känsla och en tår i ögat. Inte van att bli bekräftad och om jag blev det slog jag bort det. Nu har jag börjat ta emot! Kunde inte hitta ett positivt ord till styrd men visst det är FRI jag vill vara. Tack!
Det här med försvar är svårt och smärtsamt tycker jag. Jag vill så gärna vara större. Jag vill tro att varken jag eller människor i min närhet vill pressa o göra illa. Försvaren kommer så fort. Ofta har jag dömt min omgivning snabbt o blir otillgänglig och kritisk. Usch skapar en svårgenomtränglig miljö för det som skulle kunna vara till hjälp, stunder blir liksom förstörda. Jag är inte lika känslig i mer distanserade relationer eller på jobbet även om det så klart händer där också. Får ofta höra att jag har mkt tålamod, kan se saker från andras perspektiv-även i lite jobbigare situationer, är inte så lättriggad. Men som sagt i nära relationer har jag flera välanvända armanikostymer. Vill känna mer tillit och våga stå emot försvarsimpulserna. Ger hopp att känna till att det finns kratrar i hjärnan som ställer till det men framför allt att det går att ändra o skapa önskvärda o mera positiva/hjälpsamma gropar istället.
Jag tänker mycket på hela dansen som så snabbt uppstår hemma hos oss. Även om det här är en introduktionskurs så lär jag mig och får syn på så mycket! Hur jag och min man ofta har ett stresspåslag för att vi utsätts för många påfrestande situationer hemma. Vi har ett utåtagerande barn som har många starka negativa känslouttryck och aggressiva beteenden. Sen smittar vi varandra (både barn och vuxna) med negativa känslor och försvaren kickar blixtsnabbt in, betydligt fortare än hjärnan hinner tänka. Min man en hagelstorm och jag sköldpadda, fast ibland är det tvärtom. Efteråt känner alla sig dåliga och hjälplösa för att vi beter oss illa och skriker och gapar, men inte lyckas göra annorlunda nästa gång. Så vi gör samma dumma destruktiva dans om och om igen och varje gång ökar självföraktet. Både för att vi sårar varandra men mycket för att vi då inte är de föräldrar vi så gärna vill vara.
Att både känna in andra och skilja på du och jag, det är inte så lätt med sina närmaste men med den här kunskapen kan jag se mig själv, och min man, med lite mer värme. När jag förstår hur blixtsnabbt de här mekanismerna slår till och varför så behöver jag inte känna mig så dålig. Jag tror faktiskt att jag kommer att se på nästa dans med visst intresse och inte bara känna mig tung, matt eller förtvivlad som jag har gjort fram till nu. Jag kommer säkert att dras med i dansen fler gånger men det känns som att jag får verktyg för att kunna börja göra annorlunda. Att vårt barn inte förmår att göra annorlunda vet jag, det är vi som måste lära oss att tåla hans känslor, och det är lättare sagt än gjort - för det gör ont att se sitt barn ha så ont. Tack Eva och alla som delar här!
Att lägga mina egna värderingar och min egna sanning utanför och fråga och lyssna. Så viktigt! Detta ”nöts” långsamt in i mitt medvetande och gör att jag utvecklas. Tusen tack! Har hört berättelsen om mannen på tåget tidigare men jag tror att upprepningar bara gör det enklare för mig att integrera. I början kände jag...jag har ju hört det där men nu känner jag bara positivt att höra saker en gång till. Jag tror det är perfektionisten i mig som har tagit ”semester”. Gillar det! Det är skillnad mellan att ha hört och att ha hört och tagit in det i kroppen.
Fortfarande, nästan tio år sedan vi fick hjälp av Eva, skickar vi tacksamma tankar för att vi fick lära oss att gå över bron! Det räddade vår relation och vi gläds!