Dela din erfarenhet med Eva Berlander & Svenska Imagoinstitutet
Vi välkomnar dig att dela med dig av din erfarenhet av oss på Svenska Imagoinstitutet. Använd gärna formuläret nedan för att berätta om dina upplevelser. Du kan välja att vara anonym om du föredrar det. Vi mottar regelbundet rörande och inspirerande insikter från våra kursdeltagare. Utvalda erfarenheter publiceras i vår gästbok för att inspirera och beröra andra. Vi ser fram emot att höra din berättelse!
Jag tänker mycket på hela dansen som så snabbt uppstår hemma hos oss. Även om det här är en introduktionskurs så lär jag mig och får syn på så mycket! Hur jag och min man ofta har ett stresspåslag för att vi utsätts för många påfrestande situationer hemma. Vi har ett utåtagerande barn som har många starka negativa känslouttryck och aggressiva beteenden. Sen smittar vi varandra (både barn och vuxna) med negativa känslor och försvaren kickar blixtsnabbt in, betydligt fortare än hjärnan hinner tänka. Min man en hagelstorm och jag sköldpadda, fast ibland är det tvärtom. Efteråt känner alla sig dåliga och hjälplösa för att vi beter oss illa och skriker och gapar, men inte lyckas göra annorlunda nästa gång. Så vi gör samma dumma destruktiva dans om och om igen och varje gång ökar självföraktet. Både för att vi sårar varandra men mycket för att vi då inte är de föräldrar vi så gärna vill vara.
Att både känna in andra och skilja på du och jag, det är inte så lätt med sina närmaste men med den här kunskapen kan jag se mig själv, och min man, med lite mer värme. När jag förstår hur blixtsnabbt de här mekanismerna slår till och varför så behöver jag inte känna mig så dålig. Jag tror faktiskt att jag kommer att se på nästa dans med visst intresse och inte bara känna mig tung, matt eller förtvivlad som jag har gjort fram till nu. Jag kommer säkert att dras med i dansen fler gånger men det känns som att jag får verktyg för att kunna börja göra annorlunda. Att vårt barn inte förmår att göra annorlunda vet jag, det är vi som måste lära oss att tåla hans känslor, och det är lättare sagt än gjort - för det gör ont att se sitt barn ha så ont. Tack Eva och alla som delar här!