Varför klarar vi vissa dagar nästan vad som helst, medan vi andra dagar blir ledsna, irriterade eller överväldigade av sådant som vanligtvis inte brukar påverka oss särskilt mycket?
Och varför är det ibland så svårt att hitta tillbaka till lugnet och glädjen, trots att vi så gärna vill?
En viktig del av svaret finns i vår hjärna och vårt nervsystem. Men också i hur vi väljer att möta oss själva när livet utmanar oss.
Hjärnan vill skydda oss
Vi människor har ett fantastiskt inbyggt larmsystem som hjälper oss att upptäcka faror och reagera när något känns hotfullt. Men ibland går larmet även när vi egentligen är trygga. Det kan räcka med en kritisk kommentar, en känsla av ensamhet eller tanken på att inte vara tillräckligt bra.
När nervsystemet går på högvarv förändras ofta vårt sätt att uppleva både oss själva och världen omkring oss. Jag brukar beskriva det som att vi hamnar på botten av vår egen krater. Där nere blir livet lätt svartvitt. Vi ser framför allt problemen, det som saknas och allt som skulle kunna gå fel.
Och kanske är det just då vi behöver påminna oss om något viktigt:
Livet är ofta större än den bild vi ser när vi befinner oss på botten av kratern.
Börja med att möta dig själv med varma ögon
Det här är kanske det allra viktigaste jag vill förmedla.
När livet känns svårt är vi många som blir extra hårda mot oss själva. Vi kritiserar våra reaktioner, skäms över våra känslor eller tycker att vi borde klara mer än vi gör.
Men vad händer om vi börjar göra precis tvärtom?
Nästa gång du känner dig orolig, ledsen, arg eller otillräcklig, prova att stanna upp en liten stund. Stryk dig varsamt över kinden och möt dig själv med samma värme som du skulle visa någon du verkligen tycker om.
Fråga dig själv med nyfikenhet:
Vad händer inom mig just nu? Vad försöker mitt nervsystem skydda mig från? Vad skulle jag behöva för att känna mig lite tryggare?
Inte för att du ska analysera eller förändra allt på en gång, utan för att du ska börja förstå dig själv. För tänk vilken skillnad det kan göra när vi slutar vara vår egen hårdaste kritiker och i stället blir vår egen trygga vän.
Du behöver inte tro på varje tanke du tänker.
När vi är stressade, rädda eller ledsna kan våra tankar lätt bli både mörka och begränsande.
"Jag räcker inte till. Ingen förstår mig. Jag måste klara allt själv. Det kommer aldrig att bli bättre."
Känner du igen någon av de meningarna?
Det intressanta är att tankarna ofta känns som absoluta sanningar när vi befinner oss mitt i dem. Men en tanke är inte alltid en sanning, och en känsla behöver inte beskriva hela verkligheten.
När vi lär oss att lägga märke till våra tankar utan att automatiskt tro på dem får vi möjlighet att skapa lite mer utrymme inom oss.
Vi kan börja se fler perspektiv, fler möjligheter och kanske också fler färger i livet.
Tre små steg mot mer lugn och glädje
- Betrakta dig själv med varma ögon. När du märker att du blir självkritisk, prova att byta ton. Stryk dig över kinden, tala vänligt till dig själv och påminn dig om att du är en människa som försöker göra så gott du kan. Du behöver inte vara perfekt för att förtjäna omtanke.
- Var nyfiken på ditt nervsystem. Lägg märke till vad som händer i kroppen när du blir stressad, rädd eller ledsen. Blir du spänd? Vill du dra dig undan? Börjar tankarna rusa? Ju bättre du lär känna dina reaktioner, desto lättare kan det bli att upptäcka vad som hjälper dig tillbaka till lugnet.
- Lägg märke till och ta in det som är bra. Vår hjärna är ofta snabb på att upptäcka problem. Därför behöver vi också träna på att registrera det som fungerar, känns gott och gör oss glada. Ett varmt leende, en vänlig gest, en vacker solnedgång eller ett samtal där vi känner oss förstådda. Stanna gärna kvar i upplevelsen en liten stund och låt den få påverka dig.
Det handlar inte om att blunda för det svåra eller tvinga sig själv att vara positiv. Det handlar om att ge det som är gott och vackert en större plats i livet.
Vi behöver inte alltid vara starka
Ibland tror vi att styrka handlar om att klara allt själva, hålla ihop och inte visa oss sårbara.
Men verklig styrka kan också vara att våga be om hjälp, visa vad vi känner och låta någon annan finnas där för oss.
Vi människor behöver kontakt och gemenskap. När vi känner oss trygga tillsammans med andra kan det bli lättare att hantera det som känns svårt.
Och när vi samtidigt lär oss att vara vänliga mot oss själva skapar vi en viktig grund för det som brukar kallas emotionell motståndskraft.
Det handlar om vår förmåga att möta livets utmaningar, återhämta oss och hitta tillbaka till balans, även när allt inte blir som vi har tänkt oss.
Förändring börjar alltså med små steg...
Under mina många år som terapeut och mentaltränare har jag fått följa tusentals människor genom både djupa kriser och stora förändringar. En sak har blivit särskilt tydlig för mig: vi behöver inte alltid göra stora förändringar för att börja må bättre.
Ibland börjar det med något så enkelt som att stanna upp, bli nyfiken på sig själv och välja en vänligare väg.
Det är också en viktig del av arbetet i våra onlineutbildningar på Svenska Imagoinstitutet. Där får du kunskap om hjärnan, nervsystemet, känslor och relationer, tillsammans med praktiska verktyg som du kan träna på i din egen vardag.
Du kan gå utbildningarna i din egen takt och även boka personliga samtal med mig parallellt, om du vill ha extra stöd och vägledning.
Vill du börja med att lyssna och få inspiration är du också varmt välkommen till Evas Relationspodd, där vi utforskar livet, kärleken, våra reaktioner och hur vi kan skapa mer av det vi längtar efter.
Och kom ihåg: Du behöver inte förändra allt på en gång.
Börja med att möta dig själv med varma ögon. Stryk dig varsamt över kinden, var nyfiken på dig själv och ditt nervsystem och ge dig själv samma omtanke som du så gärna ger till andra.
Kanske är det just där vägen tillbaka till glädjen börjar.
Eva Berlander & Co
