När kärleken inte längre känns som förr

Oktober. Hösten är här och för en del par har tankarna på separation kanske blivit allt starkare. Att lämna en relation kan vara ett klokt och nödvändigt beslut. Ibland är det helt enkelt dags att gå vidare. Men ibland undrar jag om vi lämnar innan vi riktigt har förstått vad det är som har hänt mellan oss.

För bakom återkommande konflikter finns ofta något mer. En längtan vi inte längre hör. En besvikelse som blivit till ilska. En rädsla som visar sig som kritik eller avstånd. Eller två nervsystem som blivit så upptagna av att försvara sig att kontakten nästan försvunnit. När känslorna inte längre finns där som förr är det lätt att tänka att kärleken är slut. Kanske är den det. Men kanske har den också blivit svår att känna under alla konflikter, missförstånd och besvikelser. Det vet vi inte alltid förrän vi vågar bli nyfikna på vad som faktiskt händer inom oss och mellan oss.

Det finns också något annat som är värt att komma ihåg: när vi lämnar en relation lämnar vi inte oss själva. Vi tar med oss våra tidigare erfarenheter, våra rädslor, våra försvar och våra automatiska reaktioner in i nästa relation. Därför kan det som blev svårt tillsammans med en person ibland dyka upp igen tillsammans med en annan – kanske i en helt ny form.

Det betyder förstås inte att vi ska stanna i en relation till varje pris. Det finns relationer vi behöver lämna. Men oavsett om vi väljer att stanna eller gå finns det något värdefullt i att välja att förstå vad som hände. Att lämna gör ont. Att bli lämnad gör ont. Sorg, rädsla, ilska, saknad och ovisshet är en del av att vara människa. Smärtan kan vi sällan välja bort. Men när vi har svårt att möta den riskerar vi att göra allt vi kan för att fly ifrån den – och då kan smärtan växa till ett mycket större lidande.

Det är här emotionell motståndskraft blir så viktig. Inte för att vi ska bli oberörda av livet, utan för att vi ska bli bättre på att möta det. Att kunna stå kvar när det gör ont, lugna ett nervsystem som går på högvarv, se den större bilden och så småningom hitta tillbaka till vår egen kraft. Och det spännande är att mycket av detta går att träna.

Vi kan bli bättre på att förstå vad som händer inom oss, lyssna efter det som finns bakom konflikten och skilja mellan det vi känner just nu och det vi faktiskt vill. Vi kan också träna på att möta både oss själva och den andra med lite större nyfikenhet.

Kanske leder det till att två människor hittar tillbaka till varandra. Kanske leder det till att de går skilda vägar. Men förhoppningsvis sker beslutet då från en plats med lite mer förståelse, lugn och klarhet.

För emotionell motståndskraft handlar inte bara om att ta sig igenom det svåra. Den kan också ge oss större frihet, livsglädje och kraft att välja hur vi vill leva vidare – oavsett om vägen leder tillbaka till varandra eller vidare åt varsitt håll.

Eva Berlander