Words from others

Jag lyssnar ofta på din fina podd och sättet du förmedlar din kunskap på landar så bra hos mig - även om jag har mycket kvar att lära 🤗 Jag har även tipsat nära och kära att lyssna på podden, gå utbildningen och träffa dig. Senast igår sa jag till en god vän som lyssnat på din podd att jag har en ”Eva”-röst över axeln. Så mycket litar jag på dig och det du förmedlar ❤️ Jag har träffat flera psykologer och har blivit så matt av hur låg nivå det varit på samtalen. Jag har bara mått sämre efter samtalen. Så har det aldrig varit efter samtal med dig.

Det här är ju väldigt bra. Man pratar ofta om bagage och ryggsäckar men glömmer att stanna upp och analysera. Att lägga mer tid på det här avsnittet kommer nog att bli min grej framöver. Dels för att i första hand försöka sortera upp hur jag själv kanske är och därmed förstå hur man kanske uppfattas hos andra. Här finns nog en del saker man kan fila på. Extremt viktigt i ett parförhållande förstås där det här nog är den stora nyckeln till att jobba fram ett mer harmoniskt förhållande.

Tack för detta moment. Jag känner mig privilegierad som inser att mycket i denna utbildning inte är nytt för mig rent kunskapsmässigt. Jag slås i varje avsnitt av hur levande och relevant dessa perspektiv blir när man riktar uppmärksamheten mot dem igen. Det är som att samma karta kan studeras många gånger men varje gång ser man något nytt.

Så tack Eva!

För mig landar allt detta i något ganska enkelt men samtidigt djupt. Att relationer inte bara är något vi tänker kring; de är något våra nervsystem gör tillsammans.

Det här med att “gå över bron” till varandra är egentligen mycket större än en relationsövning. För mig blir det nästan som ett grundläggande säkerhetsprotokoll för mänskliga möten. Jag känner igen det från mina tidighare yrkeserfarenheter där allt avgjordes i det mänskliga mötet och att sätta en djup trygghet på plats tidigt var helt avgörande. När människor börjar i uppskattning och genuin respekt händer något fysiologiskt, inte bara emotionellt. Nervsystemet lugnar sig. Försvar sjunker. Perspektivet breddas. Och först då går det egentligen att prata om det svåra på riktigt.Det slår mig hur ofta vi i arbetsliv, ledarskap och till och med i säkerhetsarbete gör tvärtom. Vi går direkt på problemet, direkt på riskerna, direkt på det som inte fungerar. Vi försöker lösa innan vi har skapat trygg mark att stå på tillsammans. Bron är inte en romantisk gest. Den är en förutsättning för fungerande kommunikation. Jag tar med mig att det finns andra som verkat fram detta som metodik och med sina egna ord skapat modeller kring detta; bron är en sådan och du. Inspirerande. Så jag tar med detta som ytterligare ett fint, inte bara verktyg, utan också en gemenskap om att andra tänkt i samma banor. Så det följer med både in i nära relationer och in i mitt arbete med ledningsgrupper, konfliktsituationer och förändringsprocesser. För i slutänden gäller samma princip överallt. Människor samarbetar inte när de känner sig bedömda. Människor samarbetar när de känner sig sedda. Tack Eva för att du sätter ord och struktur på något som egentligen är fundamentalt mänskligt men som vi så ofta glömmer i praktiken.

Det som stannade kvar hos mig förutom beröringen av det du delade Eva om dig själv, var inte orden utan insikten om var jag lägger min uppmärksamhet. Hur lätt det är att kalla kamp för ansvar, och kontroll för omtanke. När fokus flyttas från det jag inte kan förändra till det enda jag faktiskt rår över (mig själv) uppstår först obehag, nästan som abstinens. Men där börjar också något annat, nämligen valfrihet. Att välja vem jag vill vara, istället för att formas av rädsla, försvar eller andras beteenden. Det är enkelt i teorin. Djupt utmanande i praktiken och just därför så avgörande.

Det var lite svårt att först komma på någon exit, men så fort Eva sa i filmen att en exit kan vara att bli alldeles för upptagen av sin partner, medberoende, så var det givet att det nog varit och är min största exit…jag är en analyserande och tänkande person, till och med övertänkande, och har nog först märkt av att något skavt mellan oss men inte tagit upp det (alltså varit tyst) och sedan tänkt bort det eller låtsas om att det inte finns, att jag inbillat mig. Kan tystnaden också vara en exit? Samtidigt har jag ju också registrerat mer och mer saker som jag tyckt min man gjort eller sagt fel, fokuserat på det negativa och sen skenar tankarna, funderingarna, föreställningarna och antagandena tills tystnaden och/eller alla mina tankar blivit nästan outhärdliga och jag har, som vanligt, varit den som tagit upp det till ytan, lugnt de flesta gånger tror jag men säkert som en hagelstorm andra gånger…haha….nu känns det som jag är både sköldpadda, hagelstorm och bläckfisk, 3-i-1! Har inte tänkt på exits på detta sätt tidigare så ska bli intressant att se om jag upptäcker några fler framöver 😉

Det här känns så viktigt att försöka förstå om och om igen!!

Jag skulle nog säga att jag är både hagelstorm och sköldpadda samtidigt.

Eller... inte exakt samtidigt, men under en konfliktsituation med min partner.

Jag tycker ofta att jag haglar, går på för att jag vill få kontakt sim sagt och bli sedd. Inte för att jag gillar bråk men för att jag inte står ut med tystnaden och känslan av övergivenhet.

Men inom mig så är jag ju egentligen ledsen och förtvivlad. Och OM jag inte får kontakt då när jag haglar (vilket jag ofta inte får för det är ju för jobbigt att bemöta och trots att jag är så ledsen och förtvivlad egentligen ser det ju ut som att jag är rasande arg). Då vänder det något inom mig från en känsla av öppen förtvivlan till att jag stänger mig. Vilket jag inte heller står ut med så då händer det att jag haglar ännu mer för att försöka hålla mig öppen och inte stänga in mig känslomässigt. Puh!

Hej Eva. Varje del, varje kapitel sätter ord på då mycket ”sanning” jag bär med mig. Ofta har jag inte vågat eller kunnat stå upp för denna ”sanning”, för jag har inte förstått att var det kommer ifrån. Och då har jag ändå varit en trygg, utåtriktad och en person som av många anses vara den som alltid säger vad jag tycker, älskar dialoger, ”tar plats” och är van att leda andra. Tar in mycket av det du förmedlar i min parrelation, men lika mycket som ledare. Tänk så mycket som kan vara till nytta om en företagskultur anammar all denna kunskap.

"Hej Eva. Dessa möten mellan paren är så fantastiskt fina och jag blir då berörd över att de gör detta trots att det är tydligt att det inte är enkelt. Din guidning och hjälp att påminna sig om att stanna kvar hos den man är på besök hos är också så viktigt och du gör det på ett så mjukt sätt. Tänker på när du ser tårar och påminner om att vara uppmärksam på om tårarna handlar om vad som händer hos honom eller att han blir berörd av hennes längtan. Jag vill bli bättre på att stanna kvar hos den andra i mina relationer. Jag springer ofta över bron till mig själv. Jag tror att det handlar om att jag inte haft någon på min sida och att jag tror att jag fortfarande måste skydda mig. Övar på att ha tillit till att jag är på min trygga plats och att jag inte behöver springa och kolla hela tiden."

"Jag är en hagelstorm som lever med en sköldpadda. Under sommaren har jag verkligen övat och övat på att inte agera direkt med ilska och anklagelser. Och tro det eller ej men förra veckan fick jag en sån fin reaktion av min man. Där han tog initiativet till att be om ursäkt för sitt humör. Annars har det alltid varit jag som bett om ursäkt och många gånger fått tystad eller axelryckning som svar. Hela helgen hade en annan energi och vi pratade mer naturligt och mjukare än vi gjort på länge. Ett stort kliv framåt för oss båda två. Jag blir fortfarande euforisk när jag tänker på det."

Tack igen för en fantastisk utbildning som jag önskar att fler hittar och går. I 1 1/2 år har jag hängt här med dig och alla fina filmer. Nu känner jag mig redo att öppna en ny dörr och den är faktiskt redan öppen och jag gläds åt att fortsätta leva. Läste en fin text ur en bok med texter varje dag som sammanfattar mycket av vad jag lärt mig.

I dag 11 augusti står det

" Livets vågor

Saker och ting är sällan så dåliga eller bra som de verkar. Känslor är inte sanning. Livet är föränderligt och det som upplevs som en gåva i dag kan kännas förödande i morgon. Visdom är att acceptera livet och att lita på att all förändring är av godo.

Även den mörkaste natt tar slut och soluppgången nalkas. Tårar upphör och skrattrynkor breder ut sig. Varje avslut blir till en början, samtidigt som varje början kräver ett avslut. Vi hinner inte allt. Vi får prioritera och acceptera att livet är en blinkning i evigheten.

Hjälp mig i dag att följa med i livets vågor, men gör mig också tydlig med vart jag är på

väg. Hjälp mig att prioritera klokt och att lita på att var sak har sin tid. Låt mig vila i att livet vill guppa åt samma håll som jag"

Ur boken: Ord för dagen 365 texter för Styrka och Sinnesro - av Sofia Sivertsdotter

Jag lyssnar regelbundet på din podd och vill tacka dig för alla fina tips, intervjuer och samtal du bjuder in till. Jag förstår att du får energi av att dela ut dina tips och verktyg till fler så att de kan leva sångtips det bara går! För det är så häftigt när vi inser vart fokuset ligger, och att vininte bara ser den svart pricken utan även kan flytta fokuset till det utanför! Och att utforska vad som finns där. Wow! Magi!

Önskar dig en fin sommar och vill återigen tacka.

Du har verkligen gett oss fina verktyg som inte bara påverkar oss som par utan även som familj och närstående i stort och i alla relationer!

Jag tror mycket på att gå över bron och jag och min partner praktiserar det ofta.

Men jag fick mig en tankeställare när en nära vän stoppade mig och sa att hen visste att jag förstod hen och hellre ville att jag sade "det kommer ordna sig", "det är inte farligt", "om jag var Du skulle jag göra så här" ...

Det finns nog tillfällen då människor föredrar att få hjälp att fixa problem hellre än att i första hand få medkänsla.

I detta fallet var lösningen att förklara att jag lärt mig att i första hand visa förståelse, men att jag givetvis gärna gjorde vad hen ville.

Nu är jag redo att ta itu med den här modulen. Var tvungen att pausa och ge mig själv tid att fundera. Är faktiskt stolt över att jag gjorde just det eftersom jag i starten på den här utbildningen som jag började i december 2023 så lovade jag mig själv att inte gå för fort fram utan ge mitt tid och lyssna in. Det har fått ta sin tid och det har varit värt det och jag har kunnat smälta och återkomma och jag vet att mycket hänt det här 1,5 året. Ser fram emot att ta mig an den här modulen nu 💚✨

Blev så tydligt för mig när jag hör dig att det är en skillnad på att känna med någon och att känna åt någon. Jag har genom den här utbildningen fått syn på mönster och beteenden som jag förstår påverkat mig mycket och hindrat mig att leva mitt liv. Jag har behöver öva på att tåla obehag utan att gå in i och ta över det andra känner. Det har funnits ett starkt motstånd hos mig att släppa taget om andras lidande och det har känts egoistiskt. Ser och förstår mer och mer att det inte är egoistiskt att ta hand om mig själv och att det inte är rimligt att ta över andras lidande och känna åt dem och fixa deras situation. Det är inte mitt ansvar. Jobbar som sagt med att tåla obehaget som uppstår hos mig när jag väljer att inte gå in i andras lidande. Att ta på mig regnkappan och skydda mig och mina värderingar.

Hej. Vill egentligen bara säga att så mycket sjunker in. I denna utbildning har jag lätt att "zoma ut" och se klart från sidan. Det tar inte många minuter i vart avsnitt, eller var gång jag på nytt sätter på ett avsnitt så blir jag behagligt "lugnad". Det jag "fightas" för i många situationer får en tydlig förklaring och jag känner en lycka i hela kroppen för att jag kommer in i detta lugn. En mycket behaglig känsla och jag känner stor lycka. Tack!

Tack för din kommentar! Du känner igen dig i det jag skrivit, det får dig att känna dig hoppfull och det kan jag verkligen förstå. Det värmer att höra att det jag skrivit under en tid då jag själv upplevde mycket tyngd kan bidra till hopp i dig.

Jag är klar med grundutbildningen och har gått vidare till fördjupningsutbildningen. Såhär dryga året efter just denna kommentaren så kan jag också skicka med att utbildningen för mig varit otroligt stärkande och livsförändrande. Hurra för dig som är nyfiken på dig själv och ny kunskap!😀

Jag tycker verkligen att detta är spännande och jag har under det här dryga året jag gått kursen lärt mig mycket om mig själv och jag utmanar gamla mönster och tål känslor av obehag och kan allt oftare skilja då från nu. Jag firar i dag att jag ofta väljer att lägga känslor och tankar om avvisande där det hör hemma, i dåtid, och utforskar känslan av att få vara delaktig och prövar att ta mer plats och vara autentisk. Det är verkligen möjligt att förändra min upplevelse av relationer och differentiera då från nu. Hurra 🥳

Jag har under grundutbildningen märkt med mig själv att jag genom mitt liv haft en tendens att bada i känslor. Jag har också märkt att detta ger sig uttryck i min kommunikation med andra när de uttrycker "svåra" känslor. Att jag har en tendens att stanna kvar i det för att jag fått för mig att det är så jag visar medkänsla och respekt - genom att vältra mig i deras tunga (bläckfisken i mig gissar jag). Jag ser fram emot att lära mig att möta andra på ett nytt sätt där jag får dem att känna sig hörda och begripna samtidigt som jag tar ledarskap i att förflytta oss till "det vita", till möjligheter, humor eller liknande. Inte för att fixa utan för att föra in mer lätthet. I alla fall har jag tolkat det som att det är ett hjärnsmart sätt att kommunicera - först "trygg anknytning" sen vidare till "det vita". Har jag förstått budskapet?

Stort tack för detta fina samtal som förtydligar på nytt att gå över bron. Att få sitta och "se" detta par mötas och hur ont det kan göra är så fint och berörande. Jag uppfattar igen detta med att stanna kvar hos personen som berättar om vad hen uppskattar och att vara medveten om hur lätt det är att hamna hos sig själv. Jag kan verkligen känna med båda parter i detta samtal. Jag kan känna kvinnans först glädje och sedan smärta i den uppskattning han uttrycker och jag kan också känna hur sårbart det är och hur viktigt det är att hålla det positivt som du upprepar. Jag längtar efter att ha sådana här öppna möten i mina relationer. Jag förstår också det du säger med att vi kan välja att öppna eller stänga mottagarplatsen. Jag tänker att vi ofta längtar efter att den andre ska öppna först av rädsla för att inte bli mött. Men om jag öppnar min mottagarplats för mig själv först så har jag alltid en öppen plats att vara på även om den jag möter väljer att stänga om sig. Jag är så tacksam över den här utbildningen och allt jag lär mig om mig själv och relationer och kommunikation. För mig har det tagit längre tid än jag kunde trodde och jag vet att jag faktiskt i början av utbildningen sa att jag skulle låta det få ta tid och landa in och inte stressa igenom. Jag är glad för att jag hållit det löftet till mig själv och låter det få ta sin tid för detta är viktigt på riktigt och jag märker att det leder till att jag blir en tryggare och mer autentisk person.

Det är så fint att se och lyssna på paren som möts i uppskattningsövningarna. Jag märker att jag tagit till mig mycket i utbildningen och att jag prövar mig fram med att ge uppskattning till de runtomkring mig och att jag också nu får det jag längtar efter tillbaka.

En sak som blev väldigt tydligt för mig i förra filmen och i detta poddavsnittet är vad det innebär att vara kvar hos den andra när den berättar vad den uppskattar hos mig. Jag har nog trott att jag är hos den andra men när jag fått höra något den uppskattar hos mig har jag nog snabbt sprungit över bron och känt in hur det känns i mig att personen uppskattar det hen säger. men fattar nu att det inte ens då handlar om mig utan det handlar om att förstå vad den andre personen uppskattar.

Blev väldigt berörd av poddavsnittet och hur det hörs när paret verkligen möter varandra och är närvarande. Jag kan se deras varma ögon med mina öron i det de säger till varandra och hur de lyssnar in och bekräftar.

Tack 💚

Jag är så stolt över mig själv att jag efter gått igenom grundutbildningen precis haft en föreläsning om interpersonell neurobiologi på min arbetsplats. Först för en mindre grupp och i nästa vecka ska jag hålla samma föreläsning för ca 15 av mina närmsta kollegor. Det känns fantastiskt att få sprida budskapet om IPNB vidare och inspirera andra att bli nyfikna på sig själva och bli hjärnsmarta. Det känns också så häftigt att klara av det och att det blir som ett kvitto på att jag har lärt mig så himla mycket det senaste året sen jag påbörjade grundutbildningen!

Jag tänker på mig som förälder och vän i detta att höra en person längtan och att inte ta över och styra. Det är något jag blivit mer medveten om genom den här kursen. Som förälder vill en ju sina barns bästa och att ens barn inte ska vara ledsna eller hamna i situationer som gör dem illa eller får de att må dåligt. Jag har förstått att ta bort det jobbiga och att leda bort uppmärksamheten från det jobbiga inte är så hjälpsamt som jag trott. Att trösta på det sättet gör ju att en inte känner sig hörd. Jag har varit rädd för att gå in i någon annans ledsenhet tror jag för att jag trott att det då blir mitt ansvar. Jag vet nu varför den rädslan funnits hos mig och ser att den varit logisk utifrån var jag kommer ifrån. Nu tränar jag på att höra mina barn i det som är jobbigt och försöker inte ta bort det. Då lär de sig att själva hitta tillbaka och att det inte är farligt att det blir jobbigt ibland, det är en del av livet och när det blir jobbigt finns någon som kan lyssna och säga att det är också ok.

Jag har valt att gå den stora kursen som du erbjuder Eva och jag. måste säga att den verkligen är heltäckande och ger den stora bilden som du utlovar. Jag har nog hållt på med att förstå mig själv och mina beteenden i säkert 20 år på olika sätt. Genom den här kursen märker jag att jag förstår på ett nytt sätt och vågar närma mig det smärtsamma och svåra med kärlek och förståelse för både mig själv och andra. Jag har haft svårt att kunna säga att möta mig själv när jag gjort saker som inte blivit så bra. Jag har inte kunnat möta min skam för jag har inte haft någon trygg plats att vara i där jag har kunnat ta hand om det. Att bygga den grunden och skapa den platsen är vad jag ägnat mig åt nästan på heltid senaste åtta åren. Nu vet jag hur trygg känns och jag vet att jag har förmågan att möta mig på ett sätt som hjälper mig att komma tillbaks när jag gjort saker som inte blivit så bra. Alla kan göra fel och det betyder inte att det är kört och att man ÄR fel och att man måste stänga in sig och kräla i stoftet. Detta är en så stor seger för mig och jag firar att jag hittat kärleken och livet i mig 💚

En sak som berörde mig när jag lyssnade på föreläsningen (i det stora paketet) var att jag blir lika berörd varje gång jag hör berättas om när människor möts i kärlek som finns flera exempel på i din föreläsning (Mannen på tåget, din och din mans möte efter MC träffen, pojken på ICA och det modiga paret)

Det berörde mig så mycket för att jag är wired för connection och det här går rakt in i hjärtat och väcker min längtan och hopp om att det finns ett sätt att nå dit.

En insikt som jag fick (ny eller gammal) är att jag genom att börja uppskatta och visa tacksamhet och gå över bron oftare kan välja att få såna möten jag längtar efter.

Den insikten är viktig för att jag är wired för connection och behöver inte sitta och vänta på att någon annan ska ta första steget.

Ett sätt som den insikten kan förändra mitt liv är att jag kan börja och ge mig det jag längtar efter i varje möte jag gör.

Det känns fantastiskt och sprittande och jag får glada fjärilar i magen 🦋✨.

En annan insikt jag fick när jag lyssnade på dialogen med paret var att låta det personer säger landa in och påminna mig om att jag gått över bron till dem och att just nu handlar det inte om mig och mina känslor.

En sak som jag verkligen uppskattar med mig själv just nu är att jag är nyfiken och vill utvecklas.

Jag uppskattar det så mycket för att det får mig att känna mig levande och energifylld.

Att vara en sådan som vill välja att vara nyfiken och vilja utvecklas känns stort och det bubblar i mig av stolthet.

En sak som jag uppskattar med min man är att han står upp för sig och sina behov.

Jag uppskattar det så mycket för att det visar mig att det är ok för mig också att uttrycka mina behov.

Det bästa för mig med det är att jag också vill och vågar prova att stå upp för mig och min behov.

Det känns tryggt och varmt att ha en man vid min sida som är tydlig och rak i sin kommunikation.

Tack för din energi och gratulationer och uppmuntran att fira. Jag firar att jag gör det här jobbet med att skapa en kärleksrelation till mig själv. Jag lär mig så mycket i den här kursen och jag märker att jag gjort ett stort grundarbete innan jag hittade hit till denna kurs. Den grunden är perfekt för det trygga hem jag nu skapar i och till mig. Meditation och yoga är några byggstenar jag plockat upp på vägen. Håller med om att en sak i taget är en bra strategi. 💚

En insikt som kommit till mig nu när jag sett föreläsningen handlar om hur du kommunicerar med pappan i historien om "Pojken på ICA". Jag har sett och lyssnat på berättelsen flera gånger nu under utbildningen (eftersom jag väljer att se om varje film flera gånger). Ändå så fick jag till mig något nytt denna gången vilket känns väldigt spännande!

Ett sätt som jag känner att denna insikten påverkar mig är att det ger mig en känsla av att kunna påverka och det ger mig kraft och energi. Det är också en viktig insikt för mig då det blir ytterligare en anledning för mig att VÅGA visa mig själv mera. Det är först när jag vågar visa mig (och stå för det som är jag) som andra har någon att förhålla sig till och vara i relation med. Så denna insikt känns fantastisk, stärkande, lugn och det känns i både magen och bröstet.

Jag summerar detta fina pars uppskattningsdialog som:

DEL1) De uppskattar varandra

DEL2) De uppskattar sig själva

DEL3) De uppskattar varandra igen.

Det jag upplever är att när de kommer till del 3 och uppskattar varandra för andra gången så väljer de att uppskatta varandra för något som jag tolkar som har en djupare betydelse för dem. Jag upplever mig se hur deras mottagarplats har öppnats mer och mer under dialogens gång, de känner sig tryggare och tryggare. Då får jag för mig att det skapar möjlighet för att välja att uppskatta den andra för något som är mer känslomässigt betydande för sig själv, att våga vara mer sårbar. Det berörde mig med deras dialog ☺️🙏❤️

Jag ser så mycket fram emot den här modulen. Emotionell reglering och medkänsla är viktiga nycklar och något jag upptäckt att jag inte kan så mycket om. Självmedkänsla som begrepp mötte jag för första gången 2016 när jag valde att gå in kurs i Mindful Self Compassion. Jsg skulle säga att det var det året jag började min resa till mig själv. Du nämner ofta att det tar tid att förändra beteenden och det har jag blivit väl medveten om och kan faktiskt nu landa i det med lugn och se att jag gör framsteg och att jag i dag vet mer om självmedkänsla, medkänsla och emotionell reglering och att jag väljer att prioritera detta i mitt liv.

Har precis lyssnat på ett poddavsnitt från din podd där du och Magnus pratar om medkänsla och om att ge svart 🖤eller i mitt fall grön 💚 medkänsla och skillnaden. Så klokt och givande samtal. Tack, tack, tack Eva för att du valt att arbeta med detta och så generöst dela med dig av den kunskap du har. 🙏💚

Något av det finaste jag vet är när människor delar med sig av sina "svagheter", vilka de än må vara. Jag blir alltid berörd, för jag ser det som modigt, ärligt och som ett förtroende. Men det är även då både den verkliga och den vanliga Människan träder fram, en sån som jag själv är där inne. Detta gör att jag också vågar visa mina "svagheter", åtminstone någon/några av dem och då ökar chansen att den människan och jag kan få kontakt, verklig kontakt och inte bara ytlig.

Så tack för att du berättar att du är dyslektiker! Det fick mig att tänka på ovan. Nu blev du dessutom ännu mer Människa för mig och inte "bara" terapeut.

Denna uppgift har jag tagit mig god tid att göra. Förutom dina informativa filmklipp i denna modul så har terapisamtal och information från böcker och filmklipp varit till stor hjälp för att skapa mig en bild av hur jag som barn upplevde kontakten (eller bristen på denna) från mina nära vuxna. Jag har länge, länge, länge längtat efter att förstå och nu känns det stärkande och lugnande att känna att pusselbitarna börjar falla på plats. Jag har inte varit i närheten tidigare att förstå hur en bristande känslomässig kontakt med en eller båda föräldrarna påverkar ett litet barn. Jag har trott att jag "inte haft något att klaga på" eftersom jag haft två kärleksfulla föräldrar som älskar mig, sett på mig med de varmaste ögon och som än idag lever i sitt äktenskap. Det jag förstår nu är att om en eller båda föräldrarna är påverkade av sina egna barndomstrauman så riskerar det att göra dem otillgängliga eller begränsade i möjligheten att ge sina egna barn den känslomässiga närhet de behöver och längtar efter. Jag förstår också att föräldrars egna barndomstrauman lätt spelas ut i relationen dem emellan och att det är smärtsamt för deras barn att uppleva. Det fina i kråksången som jag börjar få mer kontakt med är att jag är vuxen nu - Hurra! Det betyder att jag kan ge mig själv bekräftelse - Hurra! Eftersom jag är vuxen så betyder det att jag har kapacitet att tåla känslor som jag inte tålde som barn - Hurra!

Du pratar så fint och hoppfullt om sånt som lätt kan bli tungt. Tycker om att du påminner om att se med varma ögon och att inte låta det bli för tungt. Också att du upprepar att det inte handlar om bra eller dåliga barndomar. Jag märker att jag känner mer nyfikenhet och lätthet i den här kursen än jag gjort i många terapier jag provat. Nu kan jag lägga pusslet med alla bitar jag samlat på mig. Jag kan se varför jag trillar ner i min krater för jag tror att jag är utanför när jag inte är det. Jag är observant på mina reaktioner och försöker träna på att stanna kvar i nuet och inte dras med ner i krafterna gamla spår.

Jag har jobbat mycket med att hitta mina nerstängda känslor och förstå hur överlevnadshjärnan stängt av delar för att den uppfattat det som farligt att uttrycka exempelvis ilska. Gabor Maté är en stor inspirationskälla när det gäller trauma och anknytning. Känner igen det han säger i klippet att inte kunna ge sina egna barn trygghet för att man inte själv har den. Förvärvad trygg anknytning är vad jag jobbar med och kan nu ha en dialog med mina nu unga vuxna barn om att det finns brister i deras uppväxt men att vi kan mötas och korrigera det och det är aldrig försent. 💚

Har läst boken tidigare och då inte reflekterat så mycket på mc resan. Läste den nu igen och oj vad intressant att se det med mer kunskap nu. Såg att så som du gjorde Eva har jag gjort många många gånger och helt fastnat i mig själv. Att kunna se att jag gjort det mycket och se att jag fortfarande gör det är en väldigt go känsla. Att fått upp ögonen för det för då kan jag läka och göra nytt. Blir alldeles varm i kroppen av det när jag nu kan förstå mer av mig själv och lägga mitt pussel. Både för min egen skull men även för mina barn och makes skull. Klappar mig själv på kinden och njuter av framstegen

"Så föll poletterna ner en efter en när jag lyssnar här.

Ser plötsligt lite klarare vad jag och vi - jag och min partner har fastnat i.

Börjar ana, förstå hur vårat sorgliga "krig" påverkat oss och varför det gör att jag känner hur livet krymper.

Tar djupa andetag och längtar efter att "vända skeppet" mot vänligare vatten.

Verkligen längtar efter förändring!!

Stort tack! Har fått några nycklar än så länge. Nu går jag vidare med en av fördjupningskurserna och ser fram emot att lära mig mer...

Detta kommer bli väldigt intressant med försvar. Ser att jag är en sköldpadda och varit det länge. Blir instängd sur och grinig. Nu när jag försöker ändra det så känner jag att det krävs väldigt mycket av mig och är jobbigt. Att släppa fram känslorna för att jag själv ska förstå vad det är jag känner är en utmaning när jag knucklat ihop det till en boll och stoppat det långt in länge. Sen att öppna upp och prata med partnern om det med förhoppningen om att han inte ska ha alla taggar utåt är helt klart något som jag känner kräver mod och vilja. Men vill jag sluta försvara mig genom att stänga av så måste jag våga. Blir det inte helt rätt så har jag iaf provat och är ett steg i rätt riktning tänker jag.

Jag sätter ett hjärta runt mig själv - nu! Tack för den här filmen. Som om en polett föll rätt. Förstod något. Om att det handlar så mycket om mig, och vad jag väljer att göra. Och att jag har makten och kraften att göra det om jag gör det från mitt håll. Har känt mig så maktlös. Inte märkt, förens nu, att jag allt mer lagt fokus hos min partner och allt som han gör som jag reagerar på. Nu ser jag en väg framåt, vet inte riktigt HUR ännu. Men ser möjligheten att vända blicken och se på mig själv med varma ögon och sätta ett hjärta om mig. Och anar att om jag gör det kan jag hitta en väg vidare från smärtan.

Hej alla som är i denna kurs med eller utan partner.

Jag tog denna kurs själv för att jag behövde och släppte min ansträngning eller förväntan på att partner skulle haka på.

Månader har gått ca 3-4 månader och jag har tagit suport av Eva vid flera tillfällen zoom och i Kungsbacka:

Min syn på mig själv och min partner har förändrats och hur jag besöker henne mer än att vara i hennes ”röra” oro ängslan frustration har gjort att jag känner och förstår att jag är väldigt modig värdefull och inte behöver vara en blöt filt. Jag är en grön färg och det göder jag själv.

Mjukheten snälla ögon mot mig och partner och barn har lett till mjukhet tillbaka till mig.

Intimitet kyssar och kramar har väckts till liv.

I tisdags efter liten dialog så innan partner går ifrån så vänder hon sig om och frågar mig om den där kursen med Eva Berlander 😉

Dörrar öppnas olika mycket och tar olika lång tid att öppna

Jag fortsätter med mig och jag bjuder in partner till att lära sig också nu om kommunikation så vi kan mötas mer och mer mellan våra broar.

Robert

Jag tänker på vad jag själv gör och även vad jag inte gör, i kontakten i mina nära relationer nu när jag är vuxen. När jag fastnar i mina känslor och stänger mig, för min partner till exempel. Så smärtsamt det antagligen känns för honom. Tänker också på hur smärtsamt det känns för mig när han sitter och tittar åt alla andra håll när vi pratar. Eller när han så sällan ler eller möter mig med ett öppet ansikte. Undrar vad som skulle hända om jag var den som orkade börja. Om jag vågade möta honom med en öppen närvaro. Skulle han möta mig tillbaka? Känner en rädsla för att försöka. För tänk om han inte möter mig tillbaka. Då kommer det att göra ännu mer ont. Men någonstans förstår jag att DET är vad jag faktiskt kan göra för att få ett öppet ansikte tillbaka.

Detta var spännande. Att jag har lätt att fly från saker som blir jobbiga är något jag vetat länge. Att jag även "smitit" från mig själv mycket vilket kanske är det som är värst. Intressant att se. Kom på en väldigt bra jämförelse att prata med maken om. Att läcker taket in så blir det inte bättre av att man målar om huset eller dränerar det utan man måste laga läckan i taket för att åtgärda problemet. Och det är ju samma med relationer som du säger. Hjälper inte att köpa ny bil, skaffa barn eller renovera. Man behöver åtgärda det som skaver. Tack för alla reflektioner det blir av filmerna.

Jag är stolt över att jag tog mig själv på så stort allvar att jag gick kursen. (Mellanpaketet) Jag sökte och jag fann. Jag har gjort mig själv synlig och det gör att jag känner mig levande. I dag har jag många fler intressanta möten. Min partner brukar säga att hon är imponerad och tacksam över att jag gått kursen. Hon känner det som att jag gjort det för bådas skull. Hon har lyssnat på det jag lärt mig och är glad att få vara en del av den utvecklingen. I dag finns hon för mig och är närvarande när jag berättar om mina känslor. Hon behövde bli bättre på det för att vi skulle fortsätta vårt förhållande.

Jag har lärt mig att se med nyfikenhet på mina känslor och reaktioner. Att förstå dom och att se på mig själv med medkänsla.

Att skriva ner mina kärnvärden och att leva utifrån dom har skapat trygghet och en känsla av att hitta hem. En grund att stå på.

Hej Eva!

Jag heter ..... är 32 år och går just nu din onlinekurs "Att leva istället för att överleva". Stort tack för all kunskap du delar med dig av, och på ett så fint och varmt sätt dessutom! Jag har fått syn på SÅ mycket saker tack vare kursen, en del nytt och en del gammalt som landat mer tack vare dina beskrivningar och framförallt övningar. ❤ Jag märker också hur mycket användning jag har för kursen och verktygen du delar med dig av i mitt jobb, arbetar som socionom. Tack!❣️

Känns fantastiskt o väldigt spännande att få ökad kunskap om detta! Blir så mycket enklare att se på allt utifrån ett annat perspektiv - ett mer nyktert o på ett sätt renare perspektiv. Jag har varit del av en värld hela mitt vuxna liv där så mycket fokus läggs på känslor men där en fördjupning i vad alla dessa känslor beror på har saknats. Känns som att jag i o med allt jag får lära mig nu kan (o förhoppningsvis kommer fortsätta kunna) avdramatisera så mycket som hänt o händer i mig själv o i de runt omkring mig. Så tusen tack för detta Eva:-)!!

En härlig bild❣️

"Jag går nerför gatan med rak hållning o med en glädje o ett lugn inombords jag inte känt på länge. Jag ler för mig själv när jag tänker att nu är jag på väg. Jag är klar med Evas utbildning o jag känner hur allt jag lärt mig får mig att känna mig så mycket tryggare i min roll som terapeut, min roll som någons framtida partner, min roll som mamma o framför allt i min roll som mig själv. Min trygghet o glädje smittar av sig på de jag möter, både på jobbet o privat samt bland de jag ännu inte känner. Jag möter främlingars blickar på gatan o jag ler o de ler tillbaka. Världen ligger öppen, solen lyser o allt är precis som det ska; perfekt."

Hej!

Ville bara tacka för din föreläsning! Väldigt bra!

Har tänkt mycket på det du upprepade wired to connect ( visit var det så)? Fantastiskt och otroligt viktigt budskap!

Hur skulle du översätta det till Svenska för rätta klangen om du förstår hur jag menar!? Jag skulle också vilja använda det, det är så sant! Så viktigt! Superbar!

En ensam herre sa till mig, i Sverige har vi en lag att hästar inte få leva ensamma, men det finns ingen sådan lag för människor!

Ha det bäst och en fantastisk dag!

Hej Eva,

Jag kom in på Evas relationspodd av en liten slump men jag vill bara skriva och berätta hur otroligt mycket jag lär mig av att lyssna på den! Så intressant!!

Jag har under de senaste tre åren jobbat både med mitt bagage och vi som par har också gått i olika terapier. Jag har själv fått upp ögonen för att hjälpa andra så jag har även utbildat mig inom pardynamik och sorgbearbetning.

Jag lyssnade nu på ”Självhjälpstrender” och vill bara tacka för att du delade med dig av ”skägghistorien”… SÅÅ inspirerande och tydliggörande då det vi kämpar med ofta är kampen "tillit/icke tillit". Jag såg så klart hur mitt bagage får mig att reagera med bristande tillit (i ditt fall kritik) vilket i sin tur triggar igång min man som avskyr att jag ens tänker tanken att jag inte litar på honom.

Jag tar med mig denna berättelse hem idag så kanske den kan hjälpa oss ett steg på vägen. Oavsett så tack igen!:)

Hej Eva!

Tänk vad annorlunda mitt liv sett ut om vi aldrig setts.

Jag kommer så väl ihåg min känsla av att känna att jag kunde sätta ord på saker utan att vara rädd när jag satt i ditt rum.

Där och då blev jag tack vare dig och min inneboende längtan, tro och vilja att skapa innerliga relationer, en mycket modigare kvinna, en bättre mamma och partner.

Har satt ett hjärta runt många saker sen dess och till och med inom mig sagt hurra en konflikt, så spännande. 😃

Fina Eva

Jag vill gärna vara en av dem som delar med mig så du kan ta dina kloka beslut och fördela din värdefulla tid.

Jag och min förra man var ju med på din workshop för par.

Jag tyckte den gav mig massor men jag kunde inte nyttja det då.

Det fanns ju ingen motpart med öppen mottagarplats.

Nu när jag fem år efter separationen inleder en ny relation så ser jag dock hur stor skillnad det är när man är två som är öppna för att omsätta det du lär ut.

Ibland sår man ju frukten av kunskap senare och jag är dig evigt tacksam för allt du gjort för mig.

Tack för allt!

Hej Eva!

Jag hinner sällan läsa dina nyhetsbrev men jag äääälskar att få dem. Jag blir så glad när de dimper ner i inkorgen. För mig fungerar de som en påminnelse om den otroliga hjälp jag fått av dig och de verktyg du gett mig i livet. Att du finns och att ditt fantastiska arbete fortsätter. Jag tänker åååh det där ska jag läsa sen. Jag hinner oftast inte läsa sen men bara att de kommer ger mig en puff i rätt riktning. Jag tipsar ofta andra om dina poddar, böcker och kurser för det du lärt mig och inspirerat mig till har hjälpt mig såå mycket.

Tack!

Nu hoppar jag bakåt i utbildningen och har just återvänt till den här sidan. Det känns hoppfullt när jag ser att de här raderna-som första gången bara var ord för mig- nu har börjat leva i mitt liv. Jag trampar absolut ner i gamla gropar fortfarande, i princip lika ofta som förut, men kommer mycket snabbare upp igen. När jag eller min man blir triggade av varandra tar ofta nyfikenheten över, jag blir riktigt uppiggad av att vända uppmärksamheten mot vad som händer i och mellan oss istället för att bli maktlöst reaktiv. Många gånger lyckas jag pausa autopiloten och hinner tänka "Ok, i vanliga fall brukar jag ta det där danssteget när han gör så, undrar hur det blir om jag istället gör en piruett åt det där hållet". Ofta blir utfallet något helt annat och när jag fokuserar på att det blev ett annat resultat känns det som att jag sakta men säkert programmerar om autopiloten. Det ger mig både kraft och inspiration att fortsätta utforska och det ger också en härlig känsla av frihet!

”Vi träffades i augusti 2017 och vi fick tidigt i vår relation chansen att gå en utbildning i interpersonell neurobiologi hos Eva Berlander. ( Att leva istället för att överleva, den stora bilden) Under den tiden gjorde vi många insikter om oss själva och varandra, och fick framförallt ett gemensamt språk. Vi förtydligade också vad vi tycker är det allra viktigaste i vår relation och det har vi tagit med oss i vår vardag sedan dess.

Ditt lekfulla sätt att förmedla den här delen förstärktes gånger tio av att jag såg filmen tillsammans med min tvååring som förtjust ropade "en till väska!" Att använda lite humor för att se min egen mänsklighet och alla de olika känslor som kan finnas samtidigt i livet är till stor hjälp i allt det tunga som händer just nu. Det blir också tydligt för mig med väskmetaforen att det jag alltid har sett som min styrka, nämligen att känna in andras känslor och behov, har baksidan att jag lätt blandar ihop mig och tar över andras känslor. Nu ser jag med stor spänning fram emot att få öppna alla de där väskorna och hälla ut innehållet i en stor hög på golvet och börja sortera och undersöka högen. Det känns lite som när man hittar gamla grejer på loppis, det kan finnas både skräp och pärlor. Ganska spännande faktiskt!

Mycket händer i mig just nu. Kursen väcker - att forska i mina känslor av utanförskap har dragit igång mycket; många känslor, tankar och insikter om barndom, uppväxt och familj. Kanske inte så nytt men på ett nytt sätt. Sedd, hörd, bekräftad - ord som återkommer. Att titta och lyssna på dem jag har kära och att bekräfta att jag ser och hör dem. Och mig själv! Viktiga verktyg. Så spännande, kul och utmanande detta är!!! 😃

Härlig feedback från en generös och målmedveten man

”Att lära mig själv och försöka utveckla mig till den bästa versionen av mig själv har varit en lång väg jag ständigt vandrat och kommer fortsätta vandra. Man kan lära sig av erfarenheter, men man kan också lära sig av forskning. Eller av de som lärt sig av forskning. Av professionella som kan använda sin kunskap på ett lättfattligt och ahaupplevelselevande sätt. Som varvar teori och praktik. En sådan person är Eva Berlander på Svenska Imagoinstitutet. Första gången var jag där i hopp om att rädda mitt äktenskap, men gick därifrån i vetskap om att skiljas var rätt för mig. Senast jag var där var det för att min underbara partner skulle lära sig mer om sig själv och vi om varandra, samt för henne att få förstå samtalstekniken ”att gå över bron”, samt som repetition för mig. Kunskap är ju en färskvara om den inte underhålls. Jag har lärt mig så mycket under de gångerna jag varit där, men framförallt har kunskapen gjort mig till en bättre människa. Det är inte alltid lätt att göra en sak när ursprungliga program skriker åt en att reagera på ett annat sätt, men det går. Och det blir lättare gång för gång. Och varje gång man lyckas så får ens partner tilliten till att man kan komma framåt och den känner sig hörd så att tillit och närhet kan utvecklas än närmare. Av alla livserfarenheter och kurser rankar jag Evas som de viktigaste för mig. Och ser jag på andra som närvarat på hennes workshops verkar den vara det den genomgripa upplevelsen. Tack Eva för alla insikter och kunskapen!”

cederlundini

Varför är det så viktigt att framföra sin åsikt vid en konflikt? Är det så att jag så gärna vill bli hörd och begripen? Att vi alla vill bli det? Förstår! Detta jobb är verkligen utvecklande! Jag mår bättre nu när jag anammar och integrerar dessa kommunikationsverktyg. Förstår också att mitt behov av att bli sedd och hörd har funnits länge. Konstigt nog känner jag mig mer sedd och hörd när jag ser och hör andra! Tidigare var jag så irriterad över att det alltid var jag som skulle anpassa mig till andra. Är nog det fortfarande! Min starka reaktion när andra dikterat villkoren är nu förståeligt för mig. Jag har då svårt att reglera mitt nervsystem, men det blir bättre och bättre! Tack!

Det här med försvar är svårt och smärtsamt tycker jag. Jag vill så gärna vara större. Jag vill tro att varken jag eller människor i min närhet vill pressa o göra illa. Försvaren kommer så fort. Ofta har jag dömt min omgivning snabbt o blir otillgänglig och kritisk. Usch skapar en svårgenomtränglig miljö för det som skulle kunna vara till hjälp, stunder blir liksom förstörda. Jag är inte lika känslig i mer distanserade relationer eller på jobbet även om det så klart händer där också. Får ofta höra att jag har mkt tålamod, kan se saker från andras perspektiv-även i lite jobbigare situationer, är inte så lättriggad. Men som sagt i nära relationer har jag flera välanvända armanikostymer. Vill känna mer tillit och våga stå emot försvarsimpulserna. Ger hopp att känna till att det finns kratrar i hjärnan som ställer till det men framför allt att det går att ändra o skapa önskvärda o mera positiva/hjälpsamma gropar istället.

Jag tänker mycket på hela dansen som så snabbt uppstår hemma hos oss. Även om det här är en introduktionskurs så lär jag mig och får syn på så mycket! Hur jag och min man ofta har ett stresspåslag för att vi utsätts för många påfrestande situationer hemma. Vi har ett utåtagerande barn som har många starka negativa känslouttryck och aggressiva beteenden. Sen smittar vi varandra (både barn och vuxna) med negativa känslor och försvaren kickar blixtsnabbt in, betydligt fortare än hjärnan hinner tänka. Min man en hagelstorm och jag sköldpadda, fast ibland är det tvärtom. Efteråt känner alla sig dåliga och hjälplösa för att vi beter oss illa och skriker och gapar, men inte lyckas göra annorlunda nästa gång. Så vi gör samma dumma destruktiva dans om och om igen och varje gång ökar självföraktet. Både för att vi sårar varandra men mycket för att vi då inte är de föräldrar vi så gärna vill vara.

Att både känna in andra och skilja på du och jag, det är inte så lätt med sina närmaste men med den här kunskapen kan jag se mig själv, och min man, med lite mer värme. När jag förstår hur blixtsnabbt de här mekanismerna slår till och varför så behöver jag inte känna mig så dålig. Jag tror faktiskt att jag kommer att se på nästa dans med visst intresse och inte bara känna mig tung, matt eller förtvivlad som jag har gjort fram till nu. Jag kommer säkert att dras med i dansen fler gånger men det känns som att jag får verktyg för att kunna börja göra annorlunda. Att vårt barn inte förmår att göra annorlunda vet jag, det är vi som måste lära oss att tåla hans känslor, och det är lättare sagt än gjort - för det gör ont att se sitt barn ha så ont. Tack Eva och alla som delar här!

Att lägga mina egna värderingar och min egna sanning utanför och fråga och lyssna. Så viktigt! Detta ”nöts” långsamt in i mitt medvetande och gör att jag utvecklas. Tusen tack! Har hört berättelsen om mannen på tåget tidigare men jag tror att upprepningar bara gör det enklare för mig att integrera. I början kände jag...jag har ju hört det där men nu känner jag bara positivt att höra saker en gång till. Jag tror det är perfektionisten i mig som har tagit ”semester”. Gillar det! Det är skillnad mellan att ha hört och att ha hört och tagit in det i kroppen.

Eva! Oj vad berättelsen om hur du blandade ihop dina egna behov med din sons, gjorde att poletten trillade ner för mig. SOM jag har kämpat med att ”hjälpa” min snart 11-åriga dotter att komma till ro och somna själv. När jag lyssnade på dig förstod jag att hon behöver något helt annat än det jag försöker ge henne…Inte riktigt säker på vilka förändringar jag gjort, men dottern somnar nu mycket lättare själv i sin egen säng, så vi är på god väg!

Jag hade verkligen inte trott att din online kurs skulle göra sån stor skillnad! Om jag ska vara ärlig hade jag aldrig börjat den om inte min partner hade tvingat mig att göra den tillsammans med henne. Tack Eva för att du svarat på mina kommentarer (det tog ett tag innan jag började kommentera) det har gjort utbildningen lättare för mig. Till alla er som är tveksamma. GÅ DEN OM NI VILL LÄRA ER ATT LEVA ISTÄLLET FÖR ATT ÖVERLEVA!!

Fint inlägg från en kvinna som går utbildningen för terapeuter.

"Tack Eva för ditt svar. Jag är så väldigt glad över att jag valt att ta den stora utbildningen som jag snart är klar med. Fantastiskt material och alla reflektioner som kommer med det. Jag använder verkligen mycket av era ord och interpersonell neurobiologi i mitt eget jobb som terapeut och det gör det så mycket enklare att komma framåt med klienter i deras egna processer.

Jag känner stor tacksamhet!"

En fantastisk helg med många insikter och kunskap. Rekommenderar den varmt till alla som är intresserade av att se nya sidor i sig själv och också vad de sidorna bidrar med i de relationer du har runt dig. Evas kunskap och sätt att hålla gruppen är enastående, och den samlade erfarenheten i rummet avgörande för att förstå innehållet i kursen till fullo. Vi sitter verkligen i samma båt och är inte så olika trots olika erfarenheter…

Cecilia

Jag läser vad jag skrev vid start och slås av att det hänt otroligt mycket vad gäller det jag skrev 'att jag vågar vara öppen med mina känslor och behov, att det är 'chill' att prata om det'. Numera ser jag det som att jag kan lugna mig själv när gör det så att det är lättare för andra att vara lugna. Otroligt skönt och häftigt att läsa. Blir peppad för nya mål, visioner och 'om jag kunde trolla'. Tack Eva. Resan fortsätter.

Deltagare på kursen: 10 steg mot nya möjligheter. "Tog till mig att se relationer ut ur ett större perspektiv. Kanske det är svårt att alltid kunna mötas 50/50 beroende på förmåga från båda personer. Men det är nog viktigt att det iaf finns en strävan och önskan att kunna mötas från båda parter. Jag tycker det är lättare att lära mig via metaforer och andra sätt. Passar mig så bra och sparar mig på både kraft och energi."

Hej Eva

Jag är en trogen lyssnare på podden och uppskattar verkligen det arbete du lägger ner. Min fråga handlar inte om poddens innehåll, istället hur du gör podden. Jag arbetar på Studieförbundet Vuxenskolan och i mitt arbete ska jag börja göra en podd. Jag har inspelningsutrustning, mina frågor handlar om hur du jobbar efter inspelning;

Vilket redigeringsprogram använder du?

Hur distribuerar du avsnitten till de olika plattformarna?

Podcasthost?

Ha en fin dag!

/Albin

Delar ur ett fint brev som landat i min mailbox.

Hej Eva! Tack för dina fantastiska poddar!! Jag tror att de på sätt och vis har räddat livet på mig under en tung kris under hösten. Framförallt för att jag fått fördjupade kunskaper om vår fantastiska hjärna och vad den "ställer till med" i våra relationer. Jag har gått igenom en svår kris (otrohet och hot om skilsmässa). Det var djupt traumatiskt för mig. Men samtidigt så blev det så tydligt för mig att vår relation var allt annat än bra och att vi inte kan fortsätta på det sättet som vi gjort. Vi har två fina barn och jag älskar honom djupt och han älskar mig också, men fastnar lätt i våra kratrar. Vi går i parterapi och det har nog varit bra i den akuta krisen. Nu känner jag dock att terapeuten inte lyckas föra oss vidare i vår relation utan det blir att vi sitter och ältar våra problem och det känns så fel. Vi åker ofta därifrån i sämre skick än vi kom dit! Min man är en typisk vad du brukar kalla sköldpadda och jag är mer av en känslomänniska. Jag vill så gärna att vi ska kunna få rätt förutsättningar att bygga vår relation stark och det vill han också. Men efter många års äktenskap är det svårt att vända skutan rätt på egen hand. Tack för ditt fina arbete!

Härlig kvinna som går utbildningen: Interpersonell neurobiologi - den stora bilden.

Jag har hört dig berätta om den här händelsen flera ggr förut och ändå blev jag extra starkt berörd denna gång. Som att den rörde mig på ett ännu djupare plan. Så det är bra att du "tjatar om" samma saker igen och igen 😉 första ggn fattar man med intellektet, andra ggn tänker man jaja det där har jag hört och sen typ tredje ggn sätter det sig i magen. Jag känner igen mig så starkt i det där känslan av utanförskap och jag sörjer alla de ggr jag hamnat i liknande situationer med min partner eller med mina vänner och inte haft verktyg att kunna klättra upp ur den där kratern. Mycket hade kunnat se annorlunda ut i livet ifall jag kunnat hantera det. Jag har i dessa stunder ofta fattat att känslan varit orimlig och inte hört ihop med nuet men istället för att kunna ta mig ur det hela genom att lugna mig har jag istället bara känt skuld och skam över mina känslor och min oförmåga och dragit mig undan. Och sen låtsats som att ingenting hänt.

Feedback från en kvinna som går våra utbildningar: IPNB - stora bilden & IPNB detaljerna.

"Du berörde en så otroligt känslig punkt hos mig, jag har alltid förknippat stå upp för sig själv som att ta på sig armanikostymen och hamna i försvar. Antingen genom aggressivitet eller maktkamper. Men efter den hör videon förstår jag nu att stå upp för sig själv är att förmedla budskapet på ett mjukt sätt utan att ta på sig armanikostymen. Tack!"

Ett fint brev som landade i min mailbox. - "Jag hoppas att det är väl med dig och dina nära och kära i dessa extraordinära tider.

Jag har spenderat min söndagsförmiddagen ditt och Dan Hassons sällskap(via din podcast) och ville höra av mig och tacka så mycket för inspiration, bekräftelse och härliga tankar om medmänsklighet i livet som stort!❤

Jag tycker själv att ren, enkel och varm hövlighet har hamnat alldeles för långt i skymundan i så många sammanhang och som "gammal"/fd företagssköterska så ligger ju arbetsmiljö nära hjärtat också.

Det lilla som krävs för hövlighet kan ju göra en så oändlig skillnad såväl mellan kollegor som partners privat(och hövlighet mot dig själv med, som du så klokt säger!). It's all relations and communications!

Så att lyssna på dig och Dan värmde verkligen mitt hjärta denna förmiddag! Tusen tack!🙏💞 Sååå spännande!"

Stina

En fin kommentar som kom som en respons på en liten film från mig på Linkedin.

Tack Eva Berlander. En konflikt - så spännande!! - en bra påminnelse inför dagen. Skall stötta ett företag i en konflikt som uppstått. Mina ord brukar vara ”bakom varje klagomål finns ett önskemål - hitta det”. I dag kommer jag välja ditt ord i stället - längtan! För i detta fallet är det nog det - en längtan att bli sedd, hörd, uppskattad och förstådd.

Marie

Först vill jag tacka för ditt sätt att förklara saker och ting. Det är enkelt att följa med och förstå. Du är även personlig och berättar om egna erfarenheter vilket gör dej levande och förtroendegivande. Tack!. Jag tillämpar nog mest sköldpaddan, tycker det är oskönt när någon går på och blir sur, höjer rösten etc. Inte alls van vid detta. Försöker visserligen ha överseende med detta, men det är svårt och jag känner mej i dessa stunder, precis som du själv berättade, missförstådd, kränkt och ledsen.

Fint inlägg från en fin kvinna som gått vår grundutbildning IPNB - den stora bilden och vår fördjupning: IPNB - detaljerna

Det här var en bra utmaning, att gå tillbaks till början för att sammanfatta och jag fick också med mig vissa saker som jag har haft svårt att förstå. Det har emellanåt varit lite svårt med terminologin för mig som är sjuksköterska och inte van vid att läsa psykologi. Daniel Siegel har jag svårt att följa. Skulle gärna vilja ha hans Wheel of awareness talad på svenska. (Uppgift till er).

De andra engelsktalande föreläsningarna eller meditationerna har varit mycket lättare. Ett utav mina mål är att öppna min mottagarplats vilket jag har kommit en bit på vägen med i denna utbildningen när jag har fått en fördjupad insikt vad som försätter mig i, att hela tiden hamna hos mig själv.

Ingrids mycket fina föreläsningen om Tend too be friend var en stor aha upplevelse för mig. Det är jag! Superviktigt för mig att bli medveten om.

Det är verkligen så att förståelsen för hur hjärnan och kroppen fungerar lugnar och ökar självmedkänslan och medkänslan för andra, mycket.

Jag gjorde ytterligare en utmaning för mig själv. Jag föreläste för mina kollegor om kurserna jag har gått på Imagoinstitutet, kopplat till kommunikation och relationer jobbet. Basic och enkelt på en nivå jag kunde hantera. Långt utanför min komfort zone fast jag är van att tala så blir det annorlunda när ämnet ar något helt annat än mitt specialområde.

Det diskuterades relationer i fikarummet efteråt och på fredagen efter hade två av mina kollegor tryckt små uppmuntrande kort och lagt in på allas arbetsplatser. De hade pyntat vårt fika rum och satt upp små kort med uppmuntrande ord lite här och var. Det var jag som hade inspirerat.

Kan ni fatta vilka arbetskamrater jag har! Jag är så glad att jag har gått dessa kurserna och att jag fått lov att dela med mig.

Nu kommer fortsättningen att ständigt komma ihåg att ge uppskattning. Att fortsätta öva på att ha en öppen mottagarplats och leva mina kärnvärden. Min vision från Block ett stämmer fortfarande väldigt bra.

Tack Eva och Ingrid för att ni har gjort dessa fantastiska kurser!!!

Hej!

Jag vill tacka för att ni sprider ert budskap med att vara snälla, varma och omtänksamma mot varandra och inte minst sig själv. Jag har lyssnat på din podd, Eva, under ca 1,5 års tid. I kombination med att jag gått i samtalsterapi så har du hjälpt mig att förstå

mig själv och att inte vara så hård och dömande mot mig själv.

Jag gillar ditt utryck ”att sätta ett hjärta runt saker” det har hjälpt mig i många situationer. Jag har en eller flera starka kritiker som bankar och slår på mig men jag känner att jag håller på att få lite ordning på dessa.

Eftersom jag är en högkänslig person som skulle och skulle kalla mig starkskör så är det ganska ofta saker blir för mycket och det kör ihop sig. Genom att lyssna på dig så har jag kunnat lugna mig. Stort tack för det du gör!

Varma hälsningar Sofia

Hej Eva!

Jag har precis lyssnat på ditt senaste poddavsnitt 18/9-20 och det där med överaktiva spegelneuroner var verkligen på pricken. Jag har funderat så mycket på vad det är som gör att jag så ofta tappar bort mig själv med andra människor, alltså vad som faktiskt händer rent fysiskt, hur kan ens tankar och personlighet liksom bara försvinna sådär. Och här äntligen fick jag svaret, tack! nu fattar jag, nu kan jag försöka hitta ett sätt att tackla detta.

Den här modulen har varit så viktig för mig. Jag förstår verkligen varför jag hamnar i fara och hotkänsla ibland. Det blir så mycket lättare att hantera och det blir inte lika farligt när jag kan se det utifrån. Det slår mig också vilken viktig roll vi vuxna har som föräldrar.

Att ge sina barn en trygg plats där de alltid kan vara sig själv känns avgörande för hur de har förmågan att hantera framtiden. Tänk också att det skulle ta 45 år att bli av med "läskiga" känslor så fort någon låter arg eller har kalla ögon. Det sitter inte hos mig, men det handlar om mig... Fina insikter och fantastiska verktyg att fortsätta livet med.

Tack Eva för allt du förmedlar!

Det korta och koncisa svaret hade varit ett rungande JA, Jag LOVAR! och det säger jag! Men, ett sådant svar skulle vara INKOMPLETT utan att skriva det som berör mig av vår överenskommelse. När jag läste första punkten på denna överenskommelse blev jag så berörd att tårarna rann genom kinderna. Jag kom i kontakt med mitt eget värde och omsorgen till mig själv, SJÄLVKÄRLEK helt enkelt. Jag tar kärnan av det som berör mig och skriver så som det känns levande för mig just nu: JAG LOVAR ATT GÖRA MITT BÄSTA OCH MESTA FÖR ATT SKAPA TRYGGHET MELLAN OSS OCH INOM MIG SJÄLV och FÖR MIG SJÄLV, genom att vara RESPEKTFULL OCH VÄNLIG i mina kommentarer om andras åsikter och i mina åsikter och tankar om MIG SJÄLV.

Tack Eva för denna fina överenskommelse. Att vara respektfull och vänlig mot andra är för mig självklart. Det nya är att lära mig att vara RESPEKTFULL OCH VÄNLIG mot mig själv. Därför kommer min fokus i denna överenskommelse vara med mig. Tack, än en gång!

"Det här med de fysiologiska försvaren är ju jättespännande. Att det inte är psykologiskt utan fysiologiskt var helt nytt för mig. Att ha kunskap om det ökar ju också självmedkänslan.

Bra förklarat! Eva,

Ordet Nej, som du sa det fick det att knyta sig i halsen på mig så mycket att jag inte kunde höra sättet du sa Ja på. Jag fick lyssna på "jaet" efter en stund. Fick mig att tänka på att det är inte meningsfullt att säga någon positivt efter något negativt. det hör man inte ändå."

Till Eva!

Först vill jag tacka för att du så generös och delar med dig av din/er erfarenhet av försvar, det gör det lättare att se, erkänna och dela med mig av mina.

Jag har nog mest tendens till att bli som en hagelstorm om den andre sluter sig och jag inte får någon respons. Men om denne flyger ut o stormar själv så kan jag nog sluta mig av rädsla eller visa huggtänder tillbaka. Jag önskar att jag kunde lägga band på mig, andas och tänka kärlek, lyssna och lämna mig själv för en stund. Har börjat våga mig på att försöka med det och tycker mig se små, små framsteg emellanåt! Är glad att jag idag har en partner som själv vill bli bättre på att mötas och utforska detta tillsammans, utan det vet jag inte hur mycket framsteg man själv skulle kunnat åstadkomma..

Hej Eva och varmt tack för att du gör podden. Jag har fått många insikter och jag ser fram emot varje nytt avsnitt. Hoppas att du haft en fin sommar.

Har nyligen läst en bok jag verkligen tyckte om; Varva ner, kom i takt med livet av Richard Carlson och Joseph Bailey. Har du läst den?

Den kom ut på svenska för 20 år sen och boken verkar har slutat att tryckas. Jag hade tur och fick tag på den på Tradera. Boken är kanske ännu mer aktuell idag med tanke på att allt fler upplever mer stress i samhället och att psykisk ohälsa ökar.

Den handlar om att "sakta ner" sina tankar för att finna balans, harmoni och ta vara på nuet. Många bra tips om att bromsa negativa tankar så att de inte tar överhanden.

Återigen, tack för den tid du lägger ner på podden.

Ha det gott!

Hälsningar Albin

Detta synsätt, att vi i varje ögonblick är med och skapar vår hjärna och därmed vår egen framtid, gör varje stund lite magisk. Jag får bilden av att det nästan motsvarar samma ömhet som jag kunnat känna för vad jag ger och skapar för mina barn. Jag fylldes av en stor vördnad till mig själv och en aktsamhet inför hur jag vill behandla mig framöver.

Från en målmedveten kvinna som går vår utbildning: Att leva istället för att överleva - interpersonell neurobiologi, den stora bilden.

Jag arbetar som coach och terapeut inom Psykosyntes. Denna utbildning inom IPNB har gett mig så mycket bra verktyg. Jag ska erkänna att jag först kände mig lite skeptisk till distansutbildning, men insåg snabbt fördelen med att kunna integrera det jag lärde mig i vardagen, där och då. Detta både i mitt eget liv, men också i arbetet med klienter.

Vem skulle jag då rekommendera denna utbildning till? Alla som önskar fördjupa och förbättra sina relationer, förstå sina reaktioner och sig själv, förstå hur vi funkar helt enkelt. Relationer både med sig själv, sina nära och kära, men även vänner och kollegor. Stort Tack!

Hej Eva!

Vill tacka så otroligt mycket för vad du har givit mig.

Hittade din pod när jag var i stor kris för 1,5 år sedan. Denna ledde mig till Dina utbildningar och jag har gått kursen Interpersonell Neurobiologi, den stora bilden. Min man och jag har också varit på Work shop en helg i Varberg.

Kursen har tagit mig mer än 6 månader att gå igenom. Jag har gjort den sakta och sett många filmer flera gånger. Jag har förändrat hela min syn på mig själv.Jag är starkare i mig själv. Min självbild har stärkts betydligt och häromdagen kunde jag för första gången skriva i min tacksamhetsdagbok att jag är tacksam att jag lever! Har inte kunnat känna det på väldigt många år.

Jag har också gått hos psykologer men dessa samtal har inte alls hjälpt mig på samma sätt som din utbildning. Länkade filmer, TED talks och böcker har varit fantastiska uppslag. Tror också att jag har förbättrat min engelska, Hi,hi!

Vår relation här hemma är bättre än på många år och utvecklas.

Jag har en bit kvar till mitt mål med mig själv men nu vet jag att det går framåt och det är något jag ständigt får "arbeta" med. Det är spännande!!!

Jag arbetar med människor och sitter ofta i ganska tunga samtal. Det jag har lärt mig nu ger mig ett stort stöd och ökad trygghet i min yrkesroll.

Det du gör är så fantastiskt bra och att få utvecklas i sin egen takt på hemma plan är så värdefullt.

Tack Eva!

Kram Katarina

Hej Eva!

Har nu under två veckor i stort sätt sträcklyssnat på din podd och jag är nu på avsnitt 52. Jag blir så fängslad över ditt sätt att lagga fram saker och ting så lättförståligt. Vi ligger just nu i kamp och har stängda motagarplatser men efter att ha lyssnat på dig så börjar jag öppna min och är på väg över bron för att hjälpa min fru att öppna sin. Kommer att använa mig av pricken för att få henne att förstå att man inte kan fokusera allt på problem för att komma vidare. Hoppas hon kommer att förstå det på samma sätt jag har förstått det.

Tack så mycket för denna podd som får mig att se saker klarare än jag gjort tidigare.

Hej!

Vi är mycket nöjda med din podd! Speciellt min man som efter 20 passiva år nu har börjat engagera sig efter att ha lyssnat på din podcast. Jag vill tacka dig för ditt inspirerande, positiva och pedagogiska upplägg!

Min man har skapat tid för att lyssna på podden, i bilen till- och från jobbet. När han kommer hem så vill han dela med sig av sitt lyssnande genom reflektioner och där skapar det en kommunikativ plattform för oss numera, runt köksbordet.

Fördelen blir även att vi slipper ett "pekpinnande" gällande våra problem när man kan reflektera objektivt, hur andra har haft det, och det blir ofta en fin övergång med reflekterande över vårt förhållande och lösningar- det vi behöver jobba på.

Hej Eva,

Jag kom in på relationspodden av en slump men jag vill bara skriva och berätta hur otroligt mycket jag lär mig av att lyssna på den! Så intressant!!

Jag har under de senaste tre åren jobbat både med mitt bagage och vi som par har också gått i olika terapier. Jag har själv fått upp ögonen för att hjälpa andra så jag har även utbildat mig inom pardynamik och sorgbearbetning och driver idag ett företag som coach.

Även om vi också har jobbat med vår relation är min man och jag fortfarande fast i maktkamper ibland och det är en som alltid återkommer i olika former.

Jag lyssnade nu på ”Självhjälpstrender” och vill bara tacka för att du delade med dig av ”skägghistorien”… SÅÅ inspirerande och tydliggörande då det vi kämpar med ofta är kampen "tillit/icke tillit". Jag såg så klart hur mitt bagage får mig att reagera med bristande tillit (i ditt fall kritik) vilket i sin tur triggar igång min man som avskyr att jag ens tänker tanken att jag inte litar på honom.

Jag vet att han har en del saker i sitt förflutna som jag är övertygad också triggar igång hans känsla av detta.

Jag tar med mig denna berättelse hem idag så kanske den kan hjälpa oss ett steg på vägen. Oavsett, tack igen! 🙂

Tack!! Känns skönt att ni tar upp detta ämne [Missbruk]! Är själv uppvuxen med en mamma som missbrukade både alkohol och tabletter. Många självmordsförsök innan hon slutligen vid 48 års ålder ”slängde sig” framför tåget. Första gången jag räddade hennes liv, överdos av sömntabletter, var jag 10 år gammal. Jag kände väldigt mycket med kvinnan som du samtalade med. Tack igen Eva! Jag lyssnar på alla dina avsnitt i din relationspodd!! Kram Lotta

Det går upp och ner fortfarande, men mindre ner än förr, och känner att med ett större lugn i magen än innan, lite mer samlad i upp och ned-gångarna. Att jag är lite snällare mot mig själv. Mindre grubbleri också och inte längre orolig för att jag skulle ha sociala fobier (som en tidigare psykolog sade) utan tycker faktiskt att det sociala umgänget går ganska bra. Är övertygad om att kursen hjälpt till med detta, kanske framförallt med att få mig att komma till insikt att det sociala i slutändan är allt, att vi lever och utvecklas genom varandra, och att det är viktigt att vara öppen för det. Men också tror jag med att hjälpa mig att utveckla en mindre dömande attityd mot mig själv.

Summan av kardemumman är för mig att jag under sista 2-3 åren gått/går igenom en fas som vid första anblick kändes krismässig men där jag samtidigt fick, och tog, möjligheten att utvecklas. Och det känns bra.

- Några rader från en fin och målmedveten man som från en annan kontinent, gjorde online utbildningen: att leva istället för att överleva (Evas notering)

Integrera neurobiologi med terapi INT-utbildningen har givit mitt arbete en dimension till. IPNB perspektivet har fattats mig både privat och i arbetet. Synsättet lyfter bort så mycket skuld och skam, vilket underlättar läkning och förändring hos både individer och par. Eva har ett fenomenalt sätt att förmedla det forskning visar om det som gör terapi verksamt. Med humor och värme delar hon generöst med sig av sin kunskap och sin långa erfarenhet

Vill framföra ett stort INNERLIGT tack för Ditt livsbejakande föreläsning; att leva istället för att överleva. Detta var första gången jag och min man var på ett relationsföredrag och vi var nog båda spända och nervösa på vad som skulle hända. Det du pratade om var slående likt hur vi har det i vår relation och jag förstår nu att vi inte på något sätt är unika och ensamma…

För mig personligen blev jag så GLAD över att du tryckte på hur viktigt det är med bekräftelse, att se på varandra och tala vänligt till varandra. Det är något jag försöker leva efter men tyvärr inte alltid lyckas. Påverkas själv starkt om jag inte får samma feed-back tillbaka och har då så svårt för att hålla fast vid mitt glada humör.

Jag hoppas att vi nu efter att ha lyssnat på ditt föredrag kan ta hjälp av dina råd och bli bättre på att aktivt lyssna på varandra och försöka bryta mönster som tidigare bara lett till tråkiga låsningar mellan oss. Tack igen för ett fantastiskt föredrag som gav mig flera nya insikter om mig själv!