Att stå nära utan att förlora sig själv

Det är lätt att blanda ihop begreppen anhörig och medberoende, men de betyder inte samma sak.

Att vara anhörig innebär att du står nära någon som kämpar – det kan handla om beroende, psykisk ohälsa eller annan problematik. Du är mamma, partner, vän, syskon. Du bryr dig. Du påverkas. Det är en relationell rörelse. Kärlek och lojalitet gör att vi engagerar oss.

Medberoende däremot handlar inte om vem du är – utan om hur du fungerar i relationen.

Medberoende uppstår när den andres mående i så hög grad börjar styra ditt eget att du tappar bort dig själv. När du tar över ansvar som inte är ditt. När du försöker kontrollera, rädda, anpassa eller dämpa konsekvenserna av den andres beteende – ofta i hopp om att skapa trygghet eller lugn.

En anhörig kan vara närvarande, stöttande och kärleksfull – utan att bli medberoende.
Medberoende uppstår när omsorgen glider över i självutplåning, rädsla eller kontroll.

Skillnaden ligger alltså inte i kärleken.
Den ligger i gränserna.

Att vara anhörig är mänskligt.
Att fastna i medberoende är ett mönster – och mönster går att förstå och förändra.

Och när vi väljer att ta ansvar för det vi faktiskt kan påverka – oss själva, våra gränser, våra val – händer något nästan magiskt. Energin kommer tillbaka. Klarheten ökar. Självrespekten växer.

Vi slutar försöka styra den andre – och börjar leda oss själva.

Det är där förändringen börjar på riktigt.

Många väljer att gå min onlineutbildning En konflikt så spännande just av den anledningen. För att steg för steg hitta tillbaka till sig själva, sin kraft, sin glädje och sin energi.

För det går att stå nära utan att förlora sig själv.
Och det är där friheten bor.

Välkommen på en spännande – och ansvarsfull resa!

Eva Berlander & Co

P.S. Lyssna gärna på podden för mer inspiration ❣️